Aftonbladet – 13 december 1842, sida 3

—— --n--O. MMJJJJJ— —— —— :CX VV KK X ttt Men, mon cher! intet kan jag sätta er också en flickpension,.. ... Men, ers excellens! faderskänslanp ..-.-. Men, mon cher! den skall väl icke gå i skola, den också. . Men, ers excellens! mit barn är min enda skatt .... Men, non cher! Ni har ja er hustru — och, dessutom, här i börsen, emtonhundrade piastrar! — Nu hoppas jag, att pi jeke har något vidare att erinra.n Den vackra Sofias uppfostran började. Inom kort tid hade hon gjort oerhörda cröfringar på talangernas område. Hon talade Fransyska som en Schwcitzerska, n. b. från Geneve eller Waadtland; i Grekiska var hon redan förut någorlunda hemmastadd, och hennes rent Konstantinopolitanska turnyrer gjorde farore inom sällskapskretsärne. Hon sjöng som en Mid och dansade som en najad. När hennes vackra händer trafvade på fortepianot, fruktade man med skäl, att alt de skulle skena. En sådan verve, en ällspord vivacite utmärkte hennes föredrag. Hon var det mect fulländade fruntimmer i Konstantinopel, bäi soch kroppsligt hänseende. Det var då — Sofia hade nyss fyllt sexton år — som erefre B. blef af sitt hof rap;ellerad. Han lär ifrigt hafva sysselsatt sig med sin vackra pupills uppfostran, att Frankrikes intressen alldeles blifvit lemnade på båten. Han anträdde hemresan landvägen. I fästningen Kaminick Podolski uppehöll han g hos den då varande kommendanten, grefve Johan von Witt, några dagar. Ack! om han ändå haft det rnuftet att resa sjövägen! Nu hampade det sig icke påttre, än att tit. Witt förälskade sig i Sofia, och hon hade alltför mycket sällskapsvana att icke ge svar på tal. En vacker dag, då ministern gjorde en spatserridt utom staden, blefyo vindbryggorna hastigt uppdragna, ew bröllop improviserades, och i stadens domkyrka blef tit. Witt, genom en Pop, vigd vid Komnenernas dotter. Häraf ser man fördelen att vara Kommendant. Då sätter man sig öfver både giftomän och förmyndare. Ministern red imedlertid rundt omkring staden och svor. Ingenstädes ville man släppa in honom. Dubbelt uppbragt blef han, då han al en bondgumma fick höra, att det var brötlop i staden. Ian, som aldrig försummat att se någon brud.