Aftonbladet – 13 december 1842, sida 2

stigt sätt hoppades kunna bedraga på en del al hans skatter ... i stället fann jag eder, den ädlaste bland menniskor, fann edra förträffliga döttrar, af hvilka den älskansvärda Rosa snart skänkte den afskyvärde förbrytaren en innerlig kärlek. Det första steget tvang mig till de följande. Jag hopade osanning på osanning, och i stället för att fly ur dygdiga menniskors krets, hvari jag, föraktade, alltid måste blifva en främling H bedrog jag mig sjelf med gyckelspelet af bedrägliga förhoppningar och invaggade mitt samvele i overksamma drömmar. Från vecka till vecka uppsköt jag med förbrytelsens utförande, då jag trodde; all en högre makt skulle bespara mig dess bekännande, men nuv, då mina medbrottsliga uppmana mig till fullbordan, då de hota att, ifall a vägran, handla egenmäktigt och följaktligen med grymhet ..., nu måste jag tala; om det ock zgällde mitt hufvud. Må jag ålminslone i min lefnad hafva kunnat rädda en familj, som för röfvaren sjelf blifvit ärevördig och helig.... Jag lägger mill öde i edra händer. Om ni handlar sksom medborgare, så öfverlemnar ni mig ålrältvisan; bandlar ni såsom ädel menniska, efte; eder vana, så låter ni mig undfiy vanäran och mina kamraters dolkar, hvilka jag ej förråder för eder, för hvilka jag blott varnar eder, och hvar: upptäckande jag öfverlemnar åt Gud och ede klokhet. En förtryckt nation börjar resa sig mo! sina barbariska despoter. Det grekiska folket ropar om hjelp och hämnd! Dit vill jag gå, och med mill blod aftvå den skymf, som här tWycker mig till jorden. Annu i förmiddag afvaktar jag edert heslut. Quespenstjerna gick häftigt upp och neder. Ändtligen stannade han och ref sig i pannan. VÄr det då möjligt?, utropade han bekymrad; kan förbländningen gå så långt? kan då en man af verld och uppfostran, såsom denne så kallade vikomt, förirra sig så? Men bort med alla relexioner! Hans ångerfulla bekännelse har godt