Aftonbladet – 13 december 1842, sida 2

dig., Jag tillsluter din dörr. Om en half timma kommer jag att öppna den och skicka dig bort.n Adelmodiga man!, ropade den olyckliga ynglingen hänryckt af tacksamhet. Ack! jag kan ej vedergälla eder! Men om ni visste, hvem ni visar denna tjenst af den ädlaste mensklighet! ..sannerligen! jag är icke uppfostrad till laster! --mina olyckliga föräldrar, ... om ni kunde ana-.men deras rättskaffens namn är icke brännmärkt. Äfven deltagarne i mina förvillelser känna mg blott under ett antaget. Men ni, mina herrar, som förfaren så barmhertigt med en usling ..ni måste vetan ... fTåll opp obetänksamme menniska! afbröt honom Quespenstjerna. Vill du nu skända dina föräldrars namn, då du, ännu insnärjd i förbrytelsens nät, vågar uttala det? Tig olycksalige! jag vill icke veta det. Men säg det också icke för någon menniska, till dess du utan rodnad kan tänka dig det, kan stamma det. Bättra dig och gå i Irid! Vi lemnade rummet. Quespenstjerna tillslöt det, lät ursäkta sig hos sällskapet, som just nu stod I begrepp alt taga ed och skyndade till sitt museum,; för att der träffa alla nödiga anstalter. Han bad miz att biifva såsom husets vän och imedlertid bese slottets läge, men icke låta märka det ringaste af det som passerat, förr än han fann det för goåt. (Forts. följer-)