Aftonbladet – 13 december 1842, sida 2

sipaler äro saklösa. Vi skole för öfrigt vid ett annat tillfälle närmare uppgifva sältet, huru, i vår anka, denna rättighet skulle kunna begagnas för städerna, med god ordnings bibehållande. Men icke nog med att sjellva husslöjderna skulle senom delaktigheten i all slöjds lifsvilkor, afsättning, kunna försörja en mängd, som nu tynar 3 brist eller förgås i elände; äfven försäljningsbestyret kunde öppna en tillflykt för raången fattig och välfrejdad men som sjelf vore till arbete oförmögen, och med detsamma uppmuntra äfven andra i lika beklagansvärd belägenhet att vårda sin frejd för att skaffa sig förtroende i denna väg; ja, att genom sparsamhet förvärfva medel till idkande af en dylik småhandel för egen räkning, lik visförsäljarnes ungefär. Medgåfves denna utvidning af försäljningsrätten, så synes allt hvad som i afseende på densamma kräfves för allmän ordning kunna tillfredsställas om den, som önskade få utom hemorten afyltra egna ciler andras hemslöjdsatster, borde anmäla sig dertill hos polis, landshöfdingeembete eller magistrat, som efter sranskning af den anmäldes frejdbevis egde att deröfver lemna intyg i en efter gifvet formulär nrättad vandringsbok, hvilken tUllika innehölle den anmäldes pass jemte signalement, och alltid borde af honom hållas tillhanda för allmänna ordningens väktare, när af dem så påfordrades, Dergenom vore förebygdt, att icke vanfrejdade personer bemäktigade sig yrket till skylt för bedräserier och brott. Man skall måhända kalla dessa förslag revolutionära, då de efter utseende kunde komma att medföra vidsträckta förändringar inom näringslifvet. Men en större revolution, en för ett samhälle, och framför allt ett icke rikt samhälle, mera vådlig revolution finnes icke än pauperismensutveckling; den hotar att demoralisera den stora massan och förvandla en förut lugn och laglydig befolkning till en moraliskt förderfvad, färdig tilF hvad som helst, der utsigt är att rikta sig — att ej säga berga sig. En revolution af detta sednare förfärliga slag påstås ju likväl stå för dörren, just af dem som ställa sig främst i konservatismens leder. Om deras uppriktiga afsigt är hvad de låtsa: om de nemligen vilja konservera, må de då skynda sig medan tid finnes dertill och välja medel som äro verksamma! Vi frukta, att dessa medel icke ännu på någon tid skola blifva valda; men det kan för tillfället vara nog, att hafva antydt dem; ligger deri något dugligt, så skall det icke gå förloradt. — Men äfven om de nu föreslagna utvägarne väljas, så skulle det ändå kunna hända, att folkmängdens hastiga tillvext gör dem icke fullt tillräckliga. I denna händelse vore tid att äfven vara betänkt på det tredje af de i början af denna artikel nämnda vilkoren för pauperismens förebyggande: näringswtrymmets vidqning i förhållande till folkmängdens tillvext. Men härom en annan gång. KO SEE SR