Aftonbladet – 13 december 1842, sida 1

———--—NO EUGEN von KRONSTEIN. ) NOVELL ÅF C. SPINDLER. XXHI. De tre gracerne i kroppsstorlek hoppade ul genom slottsportalen, just då jag, morgonen derpå, var i begrepp att stiga in. De studsade ett öganblick, mätte den obekante varelsen ett ögonblick från topp till tå och sprungo sedan skämtande in genom trädgårdsporten. Bländad af så mycken älskvärdhet, gnuggade jag mina ögon och förargade mig med detsamma lilet öfver det hånskratt, som de tokroliga flickorna slogo till på andra sidan om trädgårdsmuren, då ännu en fjerde hoppade förbi, hvars höfliga helsning förundrade mig. Men med en blick hade jag löst gåtan. De smäktande ögonen, den ytterst bestämda gången. hela den älskvärda figurens allvarsamma hållning förenade sig alt antyda, det hon var bruden, frö ken Rosa. Hon åtföljde systrarne. Nej, stackars flicka, utropade jag hänryckt; 1 dina behag skola icke blifva en bandithöfdings pris. Min angifvelse skall rädda dig och din faders guldsäc) ar och om blott en af dina hulda blickar vedergäller mig, så är jag än tillräckligt belönad. Stolt, såsom i triumf, steg jag uppföre den breda trappan. Mycket, som Fier-å-Capelaftoner förut meddelat mig om herr von Quespenstjerna hade redan hos mig väckt en god tanka om honom, och inträdet i hans boning bekräftade min förväntan. Jag nämnde för kammartjenaren mit namn och blef införd i herrns studerkammare medan han ännu med det öfriga sällskapet åt frukost. Jag blef derföre bjuden att dröja några ög nbligk. Gerna fogade jag mig deri, ty nu hade jag till: räcklig ledighet a alt betrakta den så kallade besynnerTiges älsklingsort. Allt var enkelt inredt, men met smak och ädelhet. Beqväma bokskåp, fyllda met ) Sc Aftonbl. N:ris 978, 979, 9280, 281, 232, 284, 283 286, 287 och 288,