Aftonbladet – 13 december 1842, sida 1

Genom sanningens egen kraft. Den mest sli pade ondska motstår icke edra djerfva frågor, och min gäst synes icke vara den sämsta bland de dålige. Men för att bereda oss på det värsta, vilja vi taga dessa pistoler på 0ss. Han tog demfrån väggen. Medan han med fattning och köld undersökte deras laddning, kastade jag den första pröfvande blicken på honom. En skön gestalt och ädel hållning karakteriserade den fint bildade mannen... den höga pannan beskuggad af några få gråa lockar, det klara, lugna ögat och det bruna, proportionerliga ansigtel gåfvo tillkänna den vidt bereste mannen, Slutligen hans drägt, den vida, vecklagda rocken af vwvattradt siden, med de vida ärmarne, den blottade halsen, den korta damastvästen med den sidenstickade lädergördeln, de turkiska byxorne, jemte de kommoda saffianstofflorne, förrådde förkärleken för österländska seder. Hans göromål var färdigt, vapnen i våra händer... vi ville gå nFrån kerr vikomten, ropade kammartjenaren in genom dörren och öfverlemnade en förseglad biljett. Obeslutsam höll friherren den i sin hand, sedan öfverbringaren redan länge sedan försvunnit, Nyfiken afvaktade jag hans beslut. Hvad skall detta bref tjena till?, började han: hvad kan det innehålla? Nytt bedrägeri; hvarmed den otacksamme, om jag fruktar, redan längesedan bedrog mitt förtroende?... Men tyst: ingen blind fördom får beherrska migl!... Jag I vill läsa hvad han skrifver; jag är hans menniI skovärde skyldig dettax I Han läste. Omvexlande flögo missnöjets dyr Istra moln och matta irrsken af en vemodig förI nöjelse öfver hans ansigte. Sedan han slutat, lemnade han bladet åt m 1 ophäs) sade han rörd och mottog tillika det första svaga uttrycket af min tacksamhet. Ni