Aftonbladet – 12 december 1842, sida 1

Ni är en besynnerlig menniska. Men hvem är ni egentligen? Under hvilken firma tjenar ni menniskorne? Jag är konstitutionsoch väderhandlare., Med möda kunde jag tillbakahålla skrattet; skälmen märkte det nog, men brydde sig ej derom, utan fortfor: Åt politiken säljer jag brochyrer öfver de nyaste författningar; åt ekonomen barometrar, för den lättsinniga. skuldenären förfärdigar jag sympatetiskt vexelbläck, som förtorkar de första par timmarne; för den determinerade älskaren repstegar, så varaktiga som hans kärlek; fursten tillbjuder jag projekter; billets-doux, kalendrar och giftermålskontrakter bär jag omkring i landet; allt som är kontraband hör till mitt departement; än är jag gömd i en linnerock, än i en svart frack, vistas än i de bästa, än i de dåligaste sällskaper, men är öfverallt väl fördragen. Namnet Fier å-Capel räknar allestädes vänner, och jag söker äfven alltid bibehålla dem genom reela tjenster. Men huru har ni kommit till denna sällsamma näringsgren? En fransos på tysk botten? Ack, min herre. ödet!... hvem kan motstå ödet? Ingenting är omöjligt, ty jag lefver än, då jag likväl efter sannolikhetens lagar längesedan måste vara pulveriserad. Såsom gosse undflydde jag med mina föräldrar revolutionens rysligheter, mitt fädernesland. Schweitz dalar upptogo oss. Mina föräldrar, lefvande i blind förs hoppning att vägen till hemmet skulle inom kort åter jemnas, läto äfven i landsflykten uppfostr: mig och min syster på det gamla viset. Vi lärde nemligen litet, men behöfde mycket, och jar kunde i arrogans och öfvermod mäta mig mer