Aftonbladet – 10 december 1842, sida 3

vändigt en stockeld, och längs hela fjellkanten växt icke ett enda, för sådant ändamål tjenligt träd. Utan för Lappens kåta låg väl en kullstjelpt tall, men de syntes att han begagnade den, för att på dess qvista upphänga och torka sina nät. Icke dess mindre för klarade Jessjö trädet för god pris; men Wuolabba som hörde yxslagen till kåtan, skyndade sig ut och sökte med all makt hindra Jessjö att förstöra det fö: Peder så oumbärliga trädet. Det hjelpte dock icke innan kort sutto vi vid en filaddrande brasa. Nu skickades Jessjö till kåtan, för att, om möjligt, bistå lapphustrun. Sjelfva lade vi oss att sofva, men innar jag ännu hunnit insomna, kom Peder ut och begärde en sup för sin, genom Jessjös biträde, med ett dödfödt barn lyckligen förlösta hustru. Följande morgonen lade vi barnet i en grop, som täcktes väl med stockar och stenar, att odjur icke måtte komma åt liket... Efter denna ceremoni fortsatte vi, med Peders båt, på egen hand, resan utför Utsjokis elf, och nådde ännu samma afton målet för vår besvärliga resa. Enn — LEBRUNS RÄDDNINGSBÄLTE Bland de många uppfinningar, som blifvit gjorda af simeller räddningsbälten för sjöfarande, är ett af en herr Lebrun i Frankrike, hvaraf ett exemplar, efter hvad Dagligt Allehanda berättar, skall hafva från ministern i Paris, herr grefve Löwenhjelm, blifvit insändt till förvaltningen af sjöärenderna härstädes, Denna uppfinning består af en hylsa af spiralformig jernträd, öfverklädd med segelduk, som man gjort lufttät med en fernissning med linolja och mönja. Denna hylsa slutar sig i hvardera ändan med en skifva af förtent jernbleck, hvarvid den yttre öfverklädningen är lufttätt fästad med cen metallring. På cna skifvan är anbragt en, med skinn öfverklädd ventil, hvarmedelst luften kan utsläppas, om man vill sammantrycka apparaten, för att göra den vigare att transportera. Detta bälte är så långt, att dess båda ändar med lätthet kunna sammanknäppas omkring lifvet eller under armarna. Fördelen deraf framför de förut bekanta bältena af kautschukstyg, som uppblåsas med luft, och den egenskap, som egentligen utgör värdet hos herr Lebruns uppfinning, är den sinnrika iden med spiraljerntråden. Derigenom att denna fjedrar sig, hålles nemligen det ifrågavarande bältet alltid af sig sjelft utspändt och dess i re upptager en tillräcklig volym luft, för att i vatinet kunna bära till och med 4 Lispund, samt uppehåller en i vattnet vistande person till och med axlarna. I följd häraf har det ock visat sig, att om nägon liten otäthet i sömmen derpå skulle uppstå, så betyder detta ingenting serdeles, hvaremot de vanliga s. k. Kkautschuksbältena Å äste vara absolut täta, bara. När machinen år ammanpressad, upptager den icke stort större volym, än en vanlig butelj. Denna uppfinning synes förtjena all möjlig uppmärksamhet. Likväl förefaller det oss, såsom kunde den göras ännu betydligt enklare och mindre kostsam, om man icke bryr sig om de båda jernblecksbottnarna, utan i stället låter jerntrådsspiralen alfsmalna mot ändarne, samt syr ihop öfvertyget väl på den ena ändan, och på den andra lemnar en liten öppning, försedd med en huf eller liten tuta, hvilken kan efter behag tillknytas med ett snöre. På detta sätt finge Itet i det närmaste utseende af en tjock korf, hvars båda ändar kunde med ett par hakar eller ett band sammanknytas omkring kroppen. Hvar och en kunde 1å, utan tillbjelp af bleckslagare, inrätta åt sig sjelf ett sådant, och kostnaden blefvye icke större än för ståltråden och segelduken samt linoljan till tygets fernissning, hvilket alltsammans syn:s kunna belöpa sig ill högst 4 Rdr bko. När man ville sammantrycka bältet, för att inlägga det i en kappsäck, lossade man på snöret i ena ändan, för att utsläppa luften, och när inrättningen åter skulle begagnas, behöfdes det endast att ånyo knyta till om den lila tutan, sedan bältet genom spiraHjederns een spenstighet återtagit len behöriga längden och sjelf fyllt sig med en tilläcklig portion iuft, utan behof af serskild inblåsning. — SrtortT ARF. Tidningen Progres i Rennes ,erättar följande exempel på serdeles lycka: Två attiga bönder i S:t Thelo, nära Loudeac, hafva nyigen ärft 500,000 francs. Denna stora förmögenhet jar uppkommit på ett eget sätt. En ung man, vid amn Francois Rault, från S:t Thelo, blef under Nawoleons tid konskriberad och var med på fälttåget ill Ryssland. Han tillfångatogs af Kossacker vid öfergången öfver Berezina och sändes sedermera till iberien, der han underkastades det härdaste arbete ch den värsta behandling. Han skref ett bref hem, vari han beklagade sitt öde och bad om nägot litet enningeunderstöd. Brefvet uppfångades och framades för kejsaren, som lät den olycklige soldaten föeställas för sig. Rault trodde att hans sista stund ar kommen, men kejsaren sade honom tyertom, att an skulle få hjelp, om hån ville bosätta sig i Peersburg. Detta anbud mottogs med tacksamhet, och len frigifuna soldaten började en. vinhandel. Efter ågra års verksamhet fann han sig egare af en stor mögenhet och reste tillbaka till Paris, der han nygen slutade sina dagar, cefterlemnande tillsammans 00,000 francs, hvaraf hans bröder erhållit 500,000. OO ORON SRA ROR RR O——— !4 Vital varp AAfunnan fill a ocom P 4 Pranooll.