kare och fullbund, äfvenledes, Venus, ett fräckt och gement stycke, dyrkades som Gudinna. O, j förblindade dårat! om j viljen hålla menniskor för Gudar, hvarföre hafven j icke tilldelat en sådan ära åt Sokrates, för hans vishet? åt Aristides, för hans rättvisa? åt Themistokles, för hans krigskonst? åt Scipio, för hans tapperhet, eller åt Tullius, för hans vältalighet? Hvad som då skedde i den förblindade hedendomen, det får man nu stundom erfara i vär tid, der unga, förnäma morsgrisar, smidiga hofsmilare-.och. oduglingar vinna stor ära och höga embeten, eller till och med gudlösa och straffbara menniskor framdragas, medan rättskaffens och dugligt folk måste stå tillbaka. Deraf följer, att embetsförrättningarne ofta måste gä på styltor. Den, som spelar sanning, den slår man med sträken om munnen. Den, som målar sanning, honom rifver man färgerna på ryggen. Den, som skrifver sar ning, honom afskär man händerna tillika med penpan-(Ur Fl. Posten: — NYTT SÄTT ATT HEJDA SKENANDE HÄSTAR: En pfunnit sadelmakare i Edinburgh, herr Miller, hat UP 4 ett förfaringssätt, hvarigenom den starkaste och vil daste häst hindras från att undandraga Sig SIN ryttares eller körares välde. Han gjorde nyligen, i närvaro af fiera sakkunniga personer, ett försök dermed, till hvilket ändamål han anskaffat en kraftig häst,. som ofta plägade skena, och som spändes för en gigg. Herr Miller satte sig djerft i den Och bad några af åskådarne skiäma hästen, hvilket de, ehuru ogerna, gjorde. Hästen skenade, men hade knappt gjort ett: par satser, förrän herr M, fick den alt bokstafligen då stilla. Detta upprepades flera gånger, och fastän alla möjliga medel användes att reta den ystra här sten, tyglades den alltid, efter utseendet med största lätthet. Den tidning, som meddelat denna underrättelse, lemnar ingen beskrifning på uppfinningen, men ger, att den är mycket enkel och kan anbringas på hvarje ridtyg eller betsel.