EUGEN von KRONSTEIN. ) NOVELL AF C. SPINDLER. Ett fördömdt vädet! brummade en af det snygga bandet, som satt mig närmast, och som i allmänhet, såsom följden utvisade, utöfvade ett visst herravälde öfver de andra; mästaren kan icke komma ned till oss. I dag hade han på intet sätt kommit,, sade värden, det är bal på slottet, och festens konung får ju icke fattas. Nå! kung hit, eller kung dit, ropade en annan helt tvärt och slog i bordet; jag är trött att gå här längre sysslolös. Jag vill ha arbete. Den stränge herr mästarn håller på för länge, innan han kommer till målet. Djefvulen kan hafva sitt spel med uti och hviska åt den gamie hvad som väntar honom; då beter det: terka amnunnen på dig, herr bror! pBa! bal, föll konom den tredje i talet; man blir väl icke ren efter första badet heller. Mästarn kan hafva sina orsaker, och om då gesällerne göra snedsprång, — j kännen honom — då tar fan dem allal IJech det med rätta) började åter den förste, och lekte med snörena på sin husarrock, medan han förnämt bolmade ur sin pipa. Nå, en gång för alla dundrade den andre; få vi icke ännu i morgon order att packa ihop, så säller jag på mitt ansvar det gamla nästet deruppe i brand. Dunder och blixt! Flere vec) Se Aftonbl. N:ris 278, 279, 280, 291, 289, 284, 235 och 286,