Aftonbladet – 10 december 1842, sida 1

Ba all söka upp sofstället. Medan de, jemte värden voro sysselsatte med, alt draga tillssmmans de: värdiga kollegerna under bordet, vaknade värdin-; nan ur sin slummer och började dugtigt snusa app sin man och det öfriga packet, för det de! höllo ofog så sent på natten; men jag begal mis utan buller derifrån, Regnet hade upp! ört, månan framtiltade nyfiken mellan de söndriga moln-; förhängena öfver den lugna staden, och dess fulla sken föll just på skylten af Vagabond-herberget,:! då jag smög mig om hörnet. Jag läste: För borgartro Hell den stad, som räknar inom stina murar många trogna borgare af det slaget! Hell! den furste, som kan berömma sig af många sådane undersåtare! Det skulle blott fattas bonom kronor att värdigt belöna sådan trohet! XXI. I värdshuset var fullt lif, då j utträdde. Det ruskiga vädret hade afbållit många främmande från all fortsätta sin resa, och skänkrum, förmak och ) gångar hvimlade af livreer af alla slag och färi ger. Det var gästernas på slottet tjenare, som! der ej kunde finna något rum öfver natten, och derföre hade inqvarterat sig i staden. Det munta folket hade skyndsamt Jåtit. hemta eu par birfilare från närmaste by, och. för all i alla delar efterapa sina herrskaper, på stället arrangerat en bal, som åtminstone, hvad eglädtuigheten angick, vål kunde jemföras med den på slottet. Gigorna surrade, dammet flög omkring, och frossande i tobaksrök lju rök och musik, svängde de ståtlige lakejerne sig omkring med landtoch. stadsnymfer, med barnpigor och värdshusfickor.