Aftonbladet – 10 december 1842, sida 1

känner honom bättre än ni. Han är mätt på det lefnadssätt vi föra. Endast bitter olycka har för ett år sedan fört honom till vårt handtverk; och ändå: har han redan tusende gånger ångrat delta steg.n Slutligen förråder han oss af pur botfärdighet, knotäde den andre. ; Hör pojkel ropade ordföranden, ett sådant ord till, och jag blåser ut själen på dig. Hvem kan tilltro mästaren sådan nedrighet? Har ban icke till och med alltid hindrat oss från våldsamheter? Har han väl annars än i yttersta nödfatl tillåtit oss, att sjelfve gripa till och taga, hvaraf man ej ville gifva oss något. Har han icke insilvit oss aktning för våra medmenniskors Hf och för de fattigares egendom ibland dem ? pÅ. ja svarade den revolutionäre skälmen hånande, utaf fullkomliga, honetta skråbröder, har han gjort oss till erbarmliga halfspetsbofvar. Jag önskar blolt, att det sista kramet vore väl förbi, alt jag hade mina penningar och vore horta öF ver alla berg.n Hmb inföll botelets värd, herrarne hafva god talan. De stoppa in sitt lätt förvärfvade, 0 och är i dag här, i morgon der. Men sådane som vi. .. sig Gud förbar mel! sådane som vi måste stanna in loco, sväfva i beständig ångest, att icke komma I djety ulens kök, ochi sitt antetes svelt förtjena sin beta bröd, medan . ... men hör, kära vänner, klockan slår nu nio, Kryp fort in i nästet. Inom få minuter komma brandvakterne att taga sin aftonsup och fylla sin kumminfiaska. De få icke träffa på er Under skratt och p! umpt skämt tumlade tretalet upp från bordet, och gjorde sig i ordning,