Aftonbladet – 9 december 1842, sida 1

EUGEN vYOn KRONSTEIN. ) NOVELL AF C, SPINDLER. XVII, Den milda solen log redan ned emot: dalarne då vi foro öfver den dånande bryggan, till der lilla fästningen Firneck, som föreställde ett statsfängelse i vårt obetydliga furstendöme. Under portens hvalfbåge blefvo vi emottagne af hen platslöjtnanten, och sedan den kommenderande underofficern vid vår eskort hade öfverlemnai en förseglad order, fördes vi till våra blifvande boningsrum. Ack, vi blefvo åtskiljda! Knappt en vemodig afskedsblick blef vännerne förunnad. Min boning var belägen längst inpå gården, hvartill den dystra kammarens tillgallrade fönster förunnade en bedröflig utsigt. Inom bommar och lås, behandlad som en förbrytare, och likväl så klart medvetande af min oskuld, befann jag mig i det bedröfligaste läge. Häftigast plågade mig den förebråelsen, att hafva ryckt min vän med mig i olyckan. Bekymrad lade jag mig i fönstret, lutade mitt brännande hufvud mot jernstängerna och öfverlemnade mig åt melankoliska betraktelser, hvilka min tvungna ensamhet måste uppväcka. Dragonerna; som voro färdige alt återvända, höllo sig på gårdsplanen, togo sin morgondryck och väntade sin anförare, som iännu måste uppehålla sig hos kommendanten. Deras muntra prat, hästarnes modiga stampande trängde nedslående till den fängslades öron, som i detta ögonblick skulle bortgifvit Brasiliens diamantgrufvor för en simpel ryttares väl relativa frihet. Men scenen ändrade sig likväl snart, . Man drog åter på klocksträngen, vakternas rop förkunnade nya ankommande, och en tält tillsluten, tungt packad vagn, rullade under stark betäckning genom hvalfvet in på gården. Den höll tätt under Mitt fönster, och en djupt beslöjad dam lyftes ) Se Aftonbj, N:ris 278, 279, 280, 224, 282, 2834 och 2835. :