Aftonbladet – 9 december 1842, sida 1

Men i dag syntes en gynnande stjerna herrska öfver mig och förhindrade genom sin starka inverkan ett recidiv, som kunde blifva myckaot skadligt för min välfärd. Jag blef skyndsamt kallad till kommendanten. Förundrad stirrade jag på budet. Dess tal förespådde mig mitt ödes afgörande. 7Såhastigt hade jag imedlertid icke väntat det välkomna. Två gånger å rad måste befallningen upprepas för mig, förrän jag, fastän på visst sätt mot min vilja, kunde efterkomma den. Med tungt och beklämdt bjerta anträdde jag min väg, med orolig förväntan beträdde jag kommendantens rum; men jag tyckte mig höra ett främmande språk när den gråhårige krigaren förkunnade mig min frihet. Jag stod stum, endast mina stirrande ögon följde majorens rörelse med läpparne. Leende bemärkte denne hvilken: öfverraskning hans ord hade berett mig, och tillade uppmuntrande: Ni är bestört, unge man. Kommer icke er friheten efterlängtad? Skulle ni icke vänta af vår furstes rättvisa, att han skulle -veta skilja den skyldige från den. oskyldige? Ni har blott af händelsen bäfvit invecklad i den oangenäma historien, hvilken med rätta förorsakar: så mycket uppseende, och hvars upphofsman rättvist skall lida det straff, som är enligt med: förbrytelsen. Ni är således fri; blott anser fursten för rådligt, alt på obestämd tid förbjuda er vistandet i hans land. Ni måste derföre finna er deri, att, för att iakttaga formaliteten, en passende, anständig eskort följer er till gränsen, som blott är en halftimmas väg härifrån.n Och min stackars vän? stammade jag. -Han är väl äfven ställd på fri fot?, En sällsam frågal svarade majoren; ni hör ju, att man skall döma de skyldiga, deribland befinner sig nu er vän, följaktligen blir han här. Jag medger, alt han är en intagande ung man; men tacka ni Gud, att det är så snart slut med