Aftonbladet – 8 december 1842, sida 3

förbi. I händelse af hans död är jag hans full-mäktig. Jag kom hit för att utforska tänkesätten i anseende till mig, och lemnar residenset i morgon vid gryningen. Detta är orsaken till min härvaro. Min fråga är nu: Har ni sett Henriette sedan vårt sista möte? Jag nekade. ,Icke heller i går, eller i dag? Jag blef vid mitt nekande. ,Den ormen!, fortfor prinsen; hon har lemnat mig, som gjorde allt, som offrade allt för henne. Hon skall hålla sig gömd här: Hon har således icke ingått något nytt förhållande med er? Nej, på min ära. Ni är en hedersman, bäste Kronstein. Stå fast vid denna loyalitet och tystlåtenhet, och räkna på min tacksamhet, så snart jag är i stånd att bevisa den. Farväl, min käre rival Vi se hvarandra åler. Han försvann, och vi ville äfven draga oss undan hvimlet, då en präktig girandole väckte allmänt jubel. I detsamma stötte min fot mot något, som vid eldkärfvens sken syntes vara en brefväska. Jag. upptog den och igenkände genast det furstliga vapnet derpå. Tydligen hade prinsen tappat den. Jag räckte den åt Oswald; som just var i begrepp att närmare undersöka de, då hastigt en trupp till häst, med facklor framför, gjorde sig väg genom trängseln och omringade oss, med utropet: ,Här äro del Det var dragoner vid det furstliga gardet. I spetsen major Seefeld. : Han kastade sig af hästen; gick emot oss, och antydde oss, att vi på serenissimi befallning voro hans fångar, och att han skulle låta föra oss till