Aftonbladet – 8 december 1842, sida 1

EUGEN von KRONSTEIN. ) NOVELL AF C. SPINDLER. XV. Tack, tack vare de himmelska makterna, som ännu tidigt nog ryckte masken från Gorgona! utropade jag i öfvermodet af min förbittring, då jag gick till mitt rum. Cirees förtrollning är löst, och hon har sjelf genom sitt snöda öfvermod sönderslitit de ädlare band, som fästade mig vid henne — tacksamhetens. Jag är fri, och ingen gud, minst den blinde, skall mera slå mig i bojor! Munter trädde jag in i rummet och befallde den med förvåning lyssnande Sebrecht att packa ihop i min koffert. Bort! ut i verlden, jubilerade jag till mig, att söka frihet och lycka! Bravol, ropade Oswald i dörrn, då drager jag med; kanhända lyckas det oss bättre båda i förening, än mig ensam, att fånga den hvita korpen! Jag berättade. Vältaligt flöt det ur min mun. Oswald nickade bifallande och menade, att himlen ville mig synnerligt väl, då han i tid öppnade mina ögon; men nu återstod frågan: hvarmed skulle. jag börja? Flykt, påstod jag, vore det bästa för ögonblicket. Hvarföre fly? frågade Oswald. Har du gjort något ondt?, Jag nekade. . Hvarföre då gripa tll flykten? Flykt förulsätter fruktan, och när man handlar rätt, får man icke frukta någon. Hör du? ingen! Att du skall hädan, menar jag ock, ty svårligen kunde din lycka blomstra här efter det förflåfkaa; men icke genast — först om några dagar. isa dig, tala om ditt beslut att resa, se basilisken manligt i dess giftiga ansigte, så att han spricker af förargelse, och begif dig sedan, te bene gesta, härifrån. Och du? frågade jag bekymrad. ) Se Aftonbl. N:ris 278, 979, 280, 231, 282 och 284.