Aftonbladet – 5 december 1842, sida 3

:ofningsringen på hennes finger, hade kanhända cke varit af nöden, ty det fatala föreningsbandet srände såsom eld på min hand, hvilken det likväl bekom väl, då den af grefvinnan smyckades med en dylik. Intet ord om de lyckönskningar, hvarmed jag öfverhopades. De bedöfvade mig så mycket mera, som denna aftons tilldragelse hade häftigt angripit den tillfrisknade. Läkaren höll det äfven för rådligt att påskynda gästerna till afsked, för att låta den knappt från sjuksängen uppståndne få hvila. Före dem aflägsnade sig bruden och skiljdes från mig med en mycket sägande blick, en betydande handtryckning, och en tår i sitt stora öga. (Forts. följer.) — Eno