Aftonbladet – 3 december 1842, sida 1

finnas få — hon, som om dagen spelar arkadiska herdefester och Gessnerska idyller med en blind Corydon, ett femte hjul under vagnen, er stackars dublett hufvudaktör, som ännu lurar bakom kulisserna, under det hon under nattens kärleksmantel, som mycket mera fördöljer, än den kristliga kärlekens mantel, firar orgier, fester och Trianon med den utvalde, men äfveniedes bedragne och en enda tjenstgörande kammarfru, och, hånande de båda förblindade narrarne, kan ske i en tredjes armar bortpratar nästa morgon — att ändtligen hon, hon ensam, är upphofvet till den olyckliga prinsens förvillelser och fall. Jag teg utmattad, och märkte nu först, att grefvinnan, intagen af förvåning öfver min häftiga diatribe, satt der såsom förstenad och stelt v häftade sina blickar på mig. Huru blygdes jag öfver min simesrörelse och min obetänksamhet, att prata någonting så oförståndigt, under omständigheter, då den djupaste tystnad, den måtte se än så enfaldig ut, var mera rådlig, än denna opassande pratsamhet! Efter en lång paus började slutligen grefvinnan: I sanning, bäste Kronstein, ni öfverraskar mig på det högsta. Till hvilken kraftig rhetor har icke den enstafvige blifvit? Med hvilken säkerhet och bestämdhet uttrycker han sig ickel Jag tänker säga honom något nytt — långt derifrån! han synes sjelf långt mera underrättad om saken än jag. Han känner noga den person, om hvilken hofvet nu erfar det första, — huru vore ban icke nu i stånd att uppkasta den smickrande skildringen af henne, som i sanning skulle göra henne till ett föremål för fadrens rättvisa vrede, om han kunde upptäcka benne, den bortflygdas I den förolämpades namn tackar jag herr baron för denna upplysning. Endast måste jag bedjet honomy fortfor hon, och reste sig med all der höghet, som naturen så rikligen förlänat henne, vatt icke så frikostigt bland allmänheten utsprida denna afhandiing om Messalinor, orgier och Tris