Aftonbladet – 2 december 1842, sida 1

EUGEN von KRONSTEIN. ) NOVELL AF C. SPINDLER. Vy. Prinsen sansade sig först. Han ryckte lyktar upp från marken, och lyste mig skarpt i ansigtet aHvem är ni,, frågade han slutligen, com jag får utbedja mig äran af eder bekantskap? Hvad gör ni här, hvad söker ni här?) Min prins, svarade jag med stoiskt lugn, ati säga eder hvad jag gör här och hvad jag här föreställer, är för mig en platt omöjlighet, då jag ända till detta ögonblick icke vet det sjelf; men, hvem jag är, hoppas jag att med mitt ansigte tydligen kunna visa eder, som ofta hade den lyckan att blifva sedt af eder. Härvid slog jag kappan från ansigtet och såg med möjligaste fattning på den rasande. Alla djeflar! ropade han förvånad, cherr von Kronstein, huru kommer ni hit? En feberfantasi, E. Durchlaucht, ingenting annat har fört mig hit; men jag hoppas, att deliriet efter ett tillräckligt afkylande åter skall lemna rum för det fria förnuftet: Ni talar i gåtor., Jag är mig sjelf en gåta, min prins. Jag har i dag blifvil piskad genom alla den menskliga känslans nuancer, så ätt jag verkligen är i tvil(velsmål, hvad jag skall hålla mig för. Derföre beder jag eder ödmjukligen, min furste, att nj låter denna vandrande vålnad i lugn draga sin väg, som ännu blott dunkelt erinrar sig, att han var baron och en gång en halförnuftig menniska. ) Se Aftonbl. N:ris 278 och 279.