Aftonbladet – 30 november 1842, sida 4

Af trycket har utkommit (h. å 4 Rdr 28 gp): UPPFOSTRAN OCH SJELFBILDNING. Föreläsningar af J. CHER. A. HEINROTE, Professor i Psyckiatrien och Ledamot af flere Lärda: Sällskaper. Författaren till denna bok är icke obekant i Sverige. Den skrift af honom, som först blef här utgifven, var TEMPELFÖRGARDEN. Af denna torde ännu ett och annat exemplar finnas osåldt hos Herrar Bokhandlare, fastän boken är utgången hos förläggaren. — Några år derefter utgafs författarens ANTHROPOLOGI, ett i högsta måtto intressant och lärorikt arbete för dem, som älska att refleetera öfver menniskans förhållande till denna och en kommande verld. — Man har sagt om Heinroths skrifter: Det. gör en godt att läsa dem; ett träffande uttryck, ty det betecknar som nogast charakteren af Heinroths skriftställeri. Han är tänkare och vetenskapsman (speciatim själsläkare), men derjemte lifvad af en varm, uppriktig religiositet, som gör, att de kunskaper, han meddelar, tillika verka bildande på själ och hjerta. — Föräldrar, Lärare och den del af den uppvexande ungdomen, som går perioden af sin mognad till mötes, skola ock, hoppas förläggaren, med lika mycket nöje som framgång begagna Heinroth till ledare, när de vilja egna några ögonblicks uppmärksamhet åt det ämne, som otvifvelaktigt ligger dem närmast om hjertat, deras barns och elevers uppfostran samt deras egen bildning. Föreläsningarnes innehållsrubriker äro följande: I. Begreppet af Uppfostran. Uppfostrans förhållande till Bi dning; Sjelfbildningens beskaffenhet och menniskans värde såsom ett väsende, hvilket kan emottaga Uppfostran och Bildning. — IH. Utveckling af menniskans s f, såsom inre vilkor för Uppfostran. — IH. Yttre vilkor för. Uppfostran, med hufvudsakligt afseende på de uppfostrande. — IV. Följderna af dålig Uppfostran och vårdslösad Sie fbildning. — V. Uppfostrans kärna och väsende. Allmänna grundsatser. Uppfostringsperiodernas olikhet och vans förberedande åtgärder: — VII. Första Uppfostringsperioden. — Vill. Uppfostrans charakter. — VI. Uppfos Andra Period. — IX. Myndigheten, eller inträdet i Sjelfbildningens period. — X. Gud och Verld. Bådas Förhållande till menniskan och anspråk på henne, sedan hon uppnått myndigheten. — XI. Ungdomens faror och Sjelfbildningens nödvändighet. — XI. Sjelfbildningens begrepp, vilkor och olika ärter. — XIII. Den sedligt relig ösa Sjelfbildningen. — XIV. Den intellehtuela Sjelfbildningen. — XV. Den ästhetiska Sjelfbildningen. — XVI. Sjelfbildningen för Sällskapskfvet, eiler umgänget med menniskor. :