Aftonbladet – 30 november 1842, sida 3

jett par stora, lätta vingar, öfverdragha med tunt tyg. Vingarnas kraft att höja den flygande beräknas till sju kilogrammer. På detta sätt hade luftseglaren uppstigit ungefär 36 måetres och kommit ner ungefär på samma ställe, som han stigit upp. — Ett märkvärdigt exempel på en Nemesis berättas i Leipzigs Allgemeine Zeitung: Den nyligen i Berlin aflidne geheimerådet Tschoppe, som var så verksam vid undersökningarne med och dömandet af Demagoger,, samt föranledde så många unga menniskors fängslande och ofärd, var i sina sista lefnadsär betagen af ett underligt vanvett. Han kunde nemligen aldrig finna dörren till det rum, hvari han befann sig, utan sökte den alltid, under den förskräckligaste ångest, än bakom kakelugnen, än i taket. — I Frankrike är det nu mera icke blott de politiska tidningarna som emellanåt äro framme för åtal; äfven en musiktidning har nyligen råkat ut för dylikt. En prima donna vid Academic Royale (operan) i Paris, den bekanta madame Stoltz, lät nemligen d. 5 dennes inttämma hr Stanislas Champein, redaktör en chef för tidningen le Musicien, inför den korrektionella polisen, för en recension i hvilken hon ansåg sig äfven personligen hafva lidit till sitt goda rykte genom en privathistoria, som dermed var inflätad, och som angick hennes förhållande till direktören, den hon anses beherrska. Följande dagen aftryckte hr Champein stämningen i sin tidning. Detta föranledde till en ny klagan af m:me Stoltz emot hr Champein. I följd deraf blef han af den kungliga prokuratorn instämd direkte inför 6:te kammaren, och verkligen dömd till en månads fängelse och 500 francs böter. — TYSKA TULLFÖRENINGEN 1841. Af de 54,360,000 fM. netto-inkomst, som tyska tullföreningen hat för år 4844, komma de särskilda staterna att i förhållande till deras befolkning erhålla i utdelning: Preussen 19,420,0060 fl. Baijern 5,527,000; Sachsen 2,152,000; Wärtemberg 2,260,000; Baden 4,640,000; Kurhessen 840,009; Storhertigdömet Hessen 4,115,500; Thöringen 4,9204,230; Nassau 505,200 fl. Frankfurt får en större andel, än efter befolkningen kunde tillkomma det. — (VICKSILFYER-GRUFVORNA I ÅLMADEN. Dessa grufvor, hvilkas älder antages uppgå till 22 sekler, utgöra en af spanska kronans förnämsta tillhörigheter och utbjudas nu tll underpant för ett lån om 40 millioner realer. Trakten omkring desamma för närvarande skådeplats för kriget mot spanska röfvarebanden, och för ögonblicket är förbindelsen mellan dessa grufvor och hufvudstaden ganska osäker. Spanska bergsmän hafva förklarat, att dessa grufvor ännu i 5 sekler kunna giva ett utbyte af 22,000 eontner årligen, och detta belopp är ock hvad de öfverhufvud intill vår tid afkastat. Man har sedan trettio är bearbetat de gamla skärpningarne i Valde Azogues, af Plinius d. ä. kallad Sisapo, den Romarne genomgrävit närmare ytan, ända tilldess den sammanstörtade. Sedan arbetena här ofta blifvit aftrutna af krig och penningbrist, har man slutligen återfunnit den gamla nästan orörda ådern, 14 fot bred, och så väl här, som i Almaden och Almadevejas äro arbetena i full gång. De drifvas för öfrigt efter gamla stylen, i anseende till dels de uppoffringar förbättringarna erfordra, dels spanska karakterens motvilja för nyheter. Vägarne omkring grufvorna äro ännu i samma tillstånd, som på Tcophrasti tid, d. v. s. sådana, som naturen gjort dem; metallen bortföres på åsneryggen, ty vagnar äro i denna bergsödemark er oerhörd sak. I anseende till grufarbetets skadliga verkan på arbetarnes helsa, har man försökt flera sätt för arbetares anskaffande. Man använde en tid grofva förbrytare och sökte uppmuntra dem genom flitpenningar; men de åstadkommo beständiga oordningar, satte är 1752 eld på de kringliggande husen och bragte det hedervärda bergsmansyrket i misskredit. De mått och steg, som derefter vidtogos, äro ganska karakteriserande för den fordna spanska allenastyrelsen, som förvandlat det herrliga landet till ett vanmäktigt rike, utan skepp, utan handel, utan kolonier, utan en slant i skattkammaren. Det fria, stolta och oskyldiga landtfolket i trakten, blef nemligen med våld pressadt och fördt till grufvorna, för att, i sällskap med rövare och mördare inandas qvicksilfycrångorna och ådraga sig merkurialsjukdomar. Men känslan af mensklighet besegrade hofvets statsekonomer: bönderna rymde bort och lemnade grufyan åt förbrytarne och åt regeringens barbarism, som ej förstod uppskatta fria menniskors arbete. Den påföljande regeringen ville kolonisera trakten och inbjöd bergsmän att nedsätta sig der mot vissa friheter. Men cen hop Arragoneser, som lockades af tillbudet, förskräcktes snart för Mmerkurets förderfliga verkningar ocn lemnade privilegierna i ticket, för att återvända till sin hemort. Så tog man sin tillflykt till galerslafvarne, till dess man 4801 fann sig nödgad att bortskicka dessa till Ceuta. Andtligen kom revolutionen och med den insigten om det fria arbetets företräde. Grufdriften bestrides nu af fria arbetare, som lönas väl och arbeta med flit, ehuru under faror för hälsan, hvilkas storhet kan bedömas af följande uppgifter. Inemot 5000 menniskor användas vid grufdriften — en del der. af komma från Portugal; från 4835 till 4839 blefvo 267 arbetare sårade, 49 dogo i schakterna, 255 blefvo förderfvade af merkurialsjukdom, och till största delen fåniga, och 430 afledo af samma sjukdom, merendels under konvulsioner. MASKERNA SARS ANNARS ET