Aftonbladet – 30 november 1842, sida 3

På sådan grund, och om arrendatorn varit den starkare, som kört jordägaren från hufvudbyggnaden, skulle jordägaren blifva i saknad af sin boning, tills domstol dömt öfver våldet. Resolutionen är derföre dragen under kongl. hofrättens pröfning. Imedlertid är arrendatoren ruinerad, och en mäktig hand hyilar öfver honom i allo, då han oupphörligt ansättes af svårigheter, dels att njuta tak öfver hufvudet i socknen, dels att blifva mantalsskrifven der 0. s. V. Huru aristokratoch jordägareintresset hänga tillsammans, kan inhemtas af en possessionats yttrande: Det vore väl f-n, om man inte skulle få bugt på sådana k:r som ni, som understå er att sätta er upp och processa med edra husbönder och herrar. Nästa Onsdag sitter jag i landshöfdingens ställe, och skall försöka att få er till spinnhuset. Meningen är lätt begriplig: Jordabalkens 46 kap. 45 8 är icke gjord för possessionater och aristokrater, och en reflexion erbjuder detta bland annat: huru skulle väl en domare behandla ett sådant mål, om han skulle sjelf döma i detsamma? Mera en annan gång, om det tillåtes. RR R————