och rödt, en lycklig combinaison mellan ert och hennes sköldemärke. Några genomdrifna hufvuden finna äfven dervid en viss påminnelse om —— men tyst! Tand för tunga. Ni, mon ami, visar er vid ceremonien tout en noir, med stjernan på bröstet; Madame la Comtesse sera en voile, et fraiche comme la rose du matin; vigseln blir ceelebrerad med den största pompe. Pukor och trumpeter, hela hofvet en gala, ett rörande vigningstal, stor diner, bal, souper, en lendemain — 0 ni lycklige, och slutligen en postchäs, et le voyage de Paris, ledsagad af den unga frun. Ni afvundsvärde, lycklige! Ert forssande tal, började jag efter ett djupt andetag, har icke lemnat mig tid att förklara mig för för er. Men nu måste jag tillstå, att ni redan talar något för tillförlitligt om saker, som väl aldrig — 4h bah, laissez done, föll han mig imponerande i talet, jag vet det, cela suffil: Ni lär väl ändock icke vilja vederlägga, hvad eder oncle, grefvinnan sjelf, ja till och med Serenissimus sjelf öfverallt annonsera? hvad som per tonsequent hela staden vet? Ingrat gue vous ätes! Dock nej, ni är sjuk, herr Oncle har sagt mig det, sjukare än ni kanske sjell tror. Men Ni sitter äfven i en atmosphere — hur skall jag säga? — tout å fait suffoquante. Comment cela se fait-il, att det luktar så illa? Mon cher, ni röker väl icke? J. Ty värr har jag denna odygd. H. Que le bon Dieu men preserve! Hör UPP dermed, min bästa! Det förderfyar eder mage, ert hufvud, bröst, ccla vous rend poitrinaire Tro mig — ah, och hvad skall er brud säga, om hon: får veta det? Ah, hon lär nog vänja er af dermed, fen suis persuade. Pardon, Mon ami, jag ser atl tiden, som jag ordinairement använder till sjukbesök, är förbi, och jag skyndar hem, pour changer de linge, och för alt i afton infinna mig hos ministern på Passemblee. Adieu, mon cher, ne vous ennuyes point. Adicu, au plaisir de vous revoir reconvalescent ! Med dessa ord fladdrade den narren ut igenom dörren, och i den största bestörtning såg jag efter henom. (Forts. följer.) EN