Aftonbladet – 29 november 1842, sida 2

nar alltid denna påfves yttrande vid utfärdande af sitt påbud härom: Jag underskrifcer min egen dödsdom Han dog, straxt derefter, förgifven af de he-lige fäderna. 4774 tog Rysslands Catharina, detta förfärliga monster bland qvinnor, i definitiv besittning de genom den så kallade Partagetraktaten 1772 Polen frånröfvade och Ryssland tillerkända provinserna, Poloczk och Mohilow — och här öppnade hon en fristad för de stackars förtryckta och förföljda jesuiterna, kan man tänka, hvarest de i all frihet fingo upprätta läroverk af alla ordningar, antaga noyicer, afsända medlemmar af sin orden hvarthän de behavade o. s. v., emot det hufvudvilkor å deras sida, att i politiken, det egentliga fältet för deras förut varande verksamhet, blifva hennes agenter och hemliga verktyg, Aldrig har någon Machiavel, någon Loyola, nå-gon Cromvell, någon Alba, någon Richelicu valt ett medel, ginare och säkrare för sitt ändamåls vinnände, än hon nu gjorde. Ordens stora rikedomar, dess, åtminstone hemligt, aldrig upphörda inflytelse inom det katolska presterskapet, dess hemliga förbindelser vid alla katolska hof, der många af de högsta funktionärerna dels stodo i dess sold, dels rent af voro dess kreatur, de inom densamma alltid varande stora capaciteter och vetenskapliga fonder, större än inom något hittills kändt samfund, ändtligen ett så beskaffadt samfunds oryggliga machiavellistiska princip att, genom hvad medel som helst, gå rakt på sitt mål; allt detta dokumenterar tillräckligt det sluga i den beräkning, man då i Ryssland förstod att göra, om ändamålsenligheten af deras biträde vid realiserandet af de gränslöst ärelystna och samvetslösa planer, man der vanligen hvälfver i sina hjernor. Nu tage man historien i hand och efterse, om det icke är egentligen just ifrån samma tidpunkt, som den ryska suprematienbegynte trycka på det öfriga Europa. Härifrån den öfverlägsna diplomatic, som hela verlden tillerkänner ryssarne; sig sjelfva lemnade hälfvilda narrar. Härifrån det oftast kloka valet af högre funktionärer inom riket, civila eller militära; vanligast utländningar eller från sådane härstammande. Härifrån. den så förfärligt och fint, ej bland den råa ryska massan, men bland alla korporationer och stånd, af hvad natur de vara må, inom hvilka minsta bildning eller sundt förnuft möjligen kan supponeras, fullkomnade, hemliga ryska polisen.n Det var imellertid icke Rysslands aflägsna och af naturen mindre gynnade trakter, som utgjorde målet, dit dessa efter makt, inflytande, njutning och hämnd törstande och hungrande fäder egentligen syftade; det var återuppkomsten uti Europas rikare och lyckligare stater de eftersträfvade, otänkbar utan en total omstörtning af sakernas dåvarande ordning inom Bourbonska liniens länder — och nu började orden att bearbeta och påskynda den i Frankrike straxt efter amerikanska fredsslutet 4783, uppkomna politiska jäsning. Och Gud vet i hvad mån den var skyldig, äfven till dennas uppkomst. Fransyska revolutionen: inträffade. Dess fasor och ytterligheter voroingalunda fransyska folkets premediterade ogerningar, utan naturliga följder af den riktning, en så lättretlig folkmassa erhöll af bourbonernas och jesuiternas hemliga agenter, i nära förening med inom landet varande aristokratiska och hierarkiska clementer. Första akten af detta stora, sorgliga verldsdrama, för hvars vidare utveckling menskligheten, under nu pågående entre-akt, beredde sig att snarligen se förhänget undandragct, utspeltes på slätterna vid Waterloo, den 48 Juni år 1843. Napoleon föll der ohjelpligen. Den rot hans makt slagit i fransyska folkets hjertan, i an— ledning af hans italienska fälttåg, och endast i anledning af dem, var långt förut förkolnad. Jesuiterorden återställdes i de katolska staterna, och si!flera tusen längesedan fullvuxna, orden ordentligen tillhörande medlemmar framkrupo nu, till allmän förvåning ur den katolska jorden, under mera än 40 är i dessa länder ansedda att hafva bestridt helt andra befattningar! Så listigt och smygande, så yvyerksamt är detta föregifna Jesu sällskap! Man bedömme härutaf detta, för all politisk och borgerlig frihet så högst farliga, samfunds otroliga förmåga, och ef-tersinne, att det aldrig, sedan sin första instiftelse, varit ur verksamhet. Fråga är förr om, huruvida det icke längesedan slagit rot äfven i den protestantiska jorden ?, Vill man låta sistnämnde verldskunnige mans omdömen öfver Jesuiter-orden, yttrade både före och ef-ter hans fall, gälla något, och det kan man ju göra, utan att vara särdeles generad, efter som i allt fall måste antagas, att han kände sin tid och dess elementer, så var han just den, som alltid varnade för de heliga fäderna. Desse, å sin sida härom noga underkunnige, handlade för sitt sataniska ändamäl lika strängt konseqvent, då de beredde hans fall, som då de tjugu år förut planerat hans uppkomst. Och ingen företeelse bevisar bättre deras i politiken hemligen ingripande existence, än deras brådstörtade återställande, jemte den allmänna verldsfreden, år 41845, ehuru man redan år 1773, allmänneligen och af. en blodig erfarenhet undervisad, insåg att verldens trygghet och lugn var förenligt med deras vidare tillvaro. Den slutsats torde icke vara vågad, att hade Napoleon gått in på att styra Europa med Jesuiterna, i stället för emot dem, — så hade han icke fallit. Men ve! då ock Buropas folk! Med Napoleons fall ansägs revolutionen för alltid dämpad. Så dumma voro icke jesuiterna, hvarföre ock från Ryssland till de så kallade stora makterna ett program till ett fursteförbund dem emellan genast utgick — den beryktade Heliga Alliancen: från topp till tå ett jesuiternås verk. Hvad är denna alliance? Jag svarar, utan att a priori behöfva hämta skälen för min uppgift: Ett förbund. emellan furstarne och de aristokratiska och hierarkiska korporationerna, emot folkens frihet och menskliga rättigheter. Heliga alliancens här uppgifna summariska innehåll Jär de facto, således a posteriori; för alla Europas folk tillkännagifvet. Eller finnes det någon tänkande menniska, med minsta verldskännedom, och i tillfälte att följa sitt tidehvarfs utveckling, som icke ifrån år (4843 sett alla kontinentens regeringars, katolska eller: I protestantiska, Sverges och Danmarks inbegripna, rejaktionära syftning och sträfvande, Så snart. frågor förekommit, i ringaste man berörande folkens frihet och upplysning? Om nu den i vårt land, under protestantisk larf, insmygna methodismen är en direkt, maskerad, jesuitism, eller ett för tillfället indirekt verk-tyg i dennas händer, kan jag från min låga ståndpunkt icke bedöma, och är för ögonblicket likgiltigt. FEET TT PAA Pl FESPSSAEA SR hh stf ARA