GÄSTABUDET I DRIMMINOR ). AF WACHSMAN. Måltiden begynte nu. Öfverflödet var märl värdigt; man skulle: nästan sagt, att en liten hi dermed kunnat mättas. Stora fat med fjerdedt lar af hjortar och rådjur, kostlig lax och os stekt i honung; stodo bredvid. hvarandra; mnågi tjenare vandrade omkring med fat, rågade af a lehanda vildt och tamt fjäderfä, och hvem sot hade aptit, tog sig en snäppa, en morkulla ell vingen af en tjäder. Vid första anfallet på rä! terna, var samtalet. föga lifligt, huru mycken mt da värden också gaf sig att bringa det i gån De främmande gästernas ögon voro städse fästac på dörren, hvarifrån den första rätten af and omgången skulle inkomma. Denna hade en he egen betydelse. Var det ett stekt lam, så tyd det på värdens fredliga sinnelag; men om d deremot var ett svart tjurhufvud, betydde d strid och död. Sällskapets spänning försvann, t lammet inbars. Det låg der, stekt i sin ful storlek, och bar till prydnad en stor bundt pe: silja i munnen. Nu vårdt samtalet lifligare, friar Tvånget bland gästerna försvann allt mer oc mer, alllsom bägarne gingo omkring, och skål druckos af fredligare innehåll. Nu tyckte sir R chard tiden vara inne att börja fredsunderhant lingarna. — MSir Reginald, sade han, pni har vänskapli inbjudit och emottagit oss, och undfägnat oss fö träflligt; jag förmodar att öfverenskommelsen 0 ) Se Aftonbl. Niris 270, 272, 275, 274 och 2754 )