Aftonbladet – 26 november 1842, sida 3

jgeberg, utan endast vissa föreskrifter i afseende på clevers antagande, såsom vilkor för begagnande af de anslag och löneunderstöd, Ständerna :emnat. — En insändare, som kallar sig Smålänning, yttrar sig i en mycket lång artikel om penningebristen i Kronobergs län, samt anser privalbankerna vara hufvudsaklig anledning dertill. I början, då privatbankerna öppnades, utlemnades nemligen, menar insänd., en mängd lån, som föranledde dels till oförsigtiga egendomsköp, dels att priset på mnötkreatur, som ulgör ortens förnämsta och egentliga saluprodukt, stegrades, så att slagtarne från Stockholm vände sig åt andra håll för sina uppköp. Lagsökningarna minskades då äfven, men hafva sedan kommit efter, då privatbankerna inskränkt lånerörelsen och betalningsterminerna inträffat, så att målens antal i landskansliet på de förflutna 40 månaderna af detta år redan skall uppgå i det s. k. supplikdiarium till 4,100, i auktionsdiarium till öfver 4000, i diskontdiarium (?) öfver 400 och i ekonomidiarium öfver 209. Denna tillökning i göromålen, ehuru fördelaktig för landssekreterarens inkomster, förmenas hafva fördröjt ärendernas gång, så att långväga fordringsegare fålt resa in till staden ända , innan de fått utslagen expedie rade (detta är dock ej med bevis styrkt). Ins. uppgör äfven cen kalkyl, hvarigenom han leder sig till det resultatet, att lagsökningsoch utmitningskostnader af alla slag drabba gäldenärerne med en summa af 32,766 Rdr bko för dessa 40 månader, hvilken kalkyl här nedan intages: Vanliga utsökningskostnaden för enskilta personers lagsökningsmål är, från 3 Rdr 46 sk. till 5 å 6 Rdr 32 sk:, utom för dem, hvilka vid kommunikationsrelutionen fått interimsqvarstad beviljad på gäldenärens egendom, hvarvid utsökningskostnaden uppgått ända ifrån 6 till 40 Rdr. För diskontmål uppgår utsökningskostnaden från 9 å 40 till 42 Rdr, och för auktionsmål vanligen till 4 Rdr 46 sk., allt banko. AÅntages härvid det billigaste på följande sätt: 4,100 enskilta personers utsökningsmål å 3: 46 13,666: 32. — 4,000 auktionsmål å 4: 46 . . . 1,333: 46. — 400 diskontmäl å 9: oc oc cc 900: — — 200 ckonomiemål å 5: 46. . . 666: 32, — Tillägges fogdeskrifyva es och länsmäns utmätningsarfyoden för 3,400 mål å 5 Rdr, som verkligen är det minsla, . . . ss so so c då uppgår detta till . . Rdr bko 32,766: 39. — Vidare förmäler insändaren, att en stor del jordbrukare äro föga belåtne med diskontlån på korta terminer, utan behöfva minst 53 år till omsättning, då fråga är att göra odlingar och förhällringar. Sådana lån kunde förr ej sällan fås på privata händer inom provinsen mot inteckningar; men så snart privatbanken tillkom, ingingo näslan alla, som hade kontanta pengar ait undvara, såsom aktieegare i privatbanken. Jordbrukarne måste nu äfven vända sig dit, antingen de ville eller icke, och de korta betalningsterminerna ha salt dem i förlägenhet. En annan svårighet är, säger ins., alt öfver låneansökningarna ofta resolveras efter godtycke, så att en säkrare inteckning eftersättes för en mindre säker. Någre af dem, som blifvit utan, hafva då vändt sig till riksdiskonten och äfven fått lån derstädes i början, men sedermera har en föreskrift blifvit meddelad, att borgesmännen sjelfve borde infinna sig i landskansliet, för att erkänna sin namnteckning, hvilket mycket försvårat borgens erhållande, då borgesmännen cj velat besvära sig med att för ändamålet resa 5, 6 till 8 mil. Förr har fogdens intyg ansetts tillräckligt. Detta, som är artikelns hufvudsakliga innehåll i sak, ha vi ansett oss höra upptaga, utan att kunna garantera tillförlitligheten af uppgifterna, som dock i det mesta öfverensstämma med hvad man förut hört angående samma sak. — En insändare utan namnteckning beklagar, alt sundhetsnämnderna, hvilka voro tillförordnade under koleratiden, numera upphört, och lofordar den goda tillsyn, som då egde rum derå, att husegare höllo rent inne på sina gårdar, hvilket nu mycket skall försummas till skada för snyggheten och helsan, och beklagar insändaren, som bor vid cen bättre gata på Norrmalm, att han, ej på något sätt kan förmå sin husvärd, som ärj ganska förmögen, men ej sjelf bor i huset, att fullgöra sådan skyldighet. — Saken är visserligen kinkig, men om försummelsen går så långt, synes det väl ej vara omöjligt, alt, med sundhetspolisens — tillhjelp, förmå husvärden till ordentlighet) härutinnan.