prydnad. Det heter: Beredd, städse bereddn, och sättet skall bero på er sjelf. Sir Richards svar behagade hans följe ogement väl, och detta så mycket mer, som hvar och en kunde tyda det på sitt eget sätt. Många dystra anleten uppklarnade, då de sågo sir William Gordon träda sig till möte och helsa som gammal bekant. Den unge mannen kände för litet sitt lands råa sedvanor, att detta ärftliga hat, som brann i de begge fiendtlige stammarnes ådrör, skulle hos honom finna minsta tillgänglighet, och således var också den välvilja, han visade hvar och en af Gordons män, som han lärt känna på slottet Corgarff, så mycket uppriktigare och ögonskenligare. Så misstänksamt än många kastade sina blickar omkring, då man inträdde på borggården till det temligen förfallna slottet, så kunde dock ingenting misstänkt upptäckas. Fästarne blefvo, på sir Richards befallning, stående kopplade på gården, under uppsigt af tvenne knektar. De behöfde, såsom han sade, intet foder, då de några timmar förut blifvit fodrade, och borgherrn påyrkade icke heller någon ändring i denna befallning, då han väl insåg att frågan gällde elt försigtighetsmått, som han i elt dylikt fall skulle funnit lika oaflåtligt. Hela skaran följde nu borgherrn i högtidssalen, der redan aderton Dunche Wassels (klanens äldste) af Gordons stam väntade dem. Väggarne voro prydda med vapenrustningar af alla slag, mest krigsbyten. Mellan dem såg man hufvuden af rådjur och bjortar med sina horn, begagnade om armstakar eller att derpå hänga trofcer. Midt igenom rummet gick ett bord, hvars öfra ända var högre och vid hvilken tvenne karmstolar funnos placerade för de begge Lairderne. Låtom :0ss underhandla vid måltiden, sir, sade sir Reginald vänligt till sir Richard. Om vin fröjdar menniskans hjerta, stämmer det äfven till vänligare känslor, Jag förmodar dessa skola