Aftonbladet – 26 november 1842, sida 1

RT — ARR AAA ——— nung i fredlig sal, midt under ett förtroligt samtal, med egen hand stött en gäst och vasall genom halsen med en dolk och låtit utkasta hans lik genom fönstret. Om en kunglig Stuart beslutat sig att använda ett dylikt medel, för att befria sig från sin fiende, hvarföre sku! man då icke kunna tilltro sir Reginald Gordn, som vid alla tillfällen ådagalagt huru högt han hatade Forbens, något dylikt? Ala närvarande gåfvo derföre enhälligt sitt bifall i afseende på lairdens beslut, somliga emedan de menade att det icke skulle komma till denna ytterlighet, i det de ansågo sammankomsten föreslagen på god tro, andre emedan de endast sökte vinna tiden genom ett vapenstillestånd, och i händelse af förräderi hoppades kunna taga en eftertrycklig bämnd på ett lika antal motståndare. -Uppfylld af dessa motsatta känslor skiljdes församlingen åt och snart hörde man Gordons -härold, som medbragt inbjudningen, efter mottaget svar med dundrande hofslag spränga ut genom sloltsporten. På den för sammankomsten bestämda dagen närmade sig tåget af tjugo Forbens, med den gamle lairden i spetsen, slottet Drimminor. Liksom den vilda svanens näste, låg detta slott midt li ett träsk, hvars yta var betäckt ahed ömsom rör och vass, ömsom videbuskar och valtenmossa. Byggnaden Var obetydlig och såg något förfallen ut. Likt jettehöga pepparbuskar reste sig i de fyra hörnen lika många torn; er med skottgluggar försedd mur, som sammanband dessa, reste sig så högt, att endast några spet siga gaflar öfversköto densamma. En lång, sma graf skiljde fasta landet från den gamla por ten, hvaröfver Gordons vapen var inhugget oc len stor fana med klanens färger fladdrade. Häng Ibryggan som förde öfver grafven var nedfälld, ccl två män syntes på densamma, väntande på For -Ibens lilla hop, som just nu rörde sig nedför I kullen. mot slottet