Article Image
Och hvarföre skyndade ni icke att genast lemna mig underrättelse om detta hans beslut, innan den för er utsatta timmen var till ända ? frågade lairden. cJag kunde icke, jag var hindrad; min fader ville icke tillåta det, sade riddaren i en lätt förVirring. Eder fader hindrade er? frågade lairden förvånad. Ser ni nu?, utropade Murdoc. Tror ni än längre att vi kunna underhandla med vår dödsfiende på annat sätt, än med blanka svärd? Han har ännu ytterligare velat visa oss sitt förakt derigenom, att han lemnade oss utan svar, inföll Everalshendrach. Detta är icke fallet, sir! svarade William lifligt. Men ni måste veta allt; min far menade att man skulle anse det som en feghet om han gåfve efter för en hotelse. Hade hvarken jag eller någon Gordon funnits i ert våld, skulle han kanhända hafva låtit beveka sig af mina böner., Huru sir?, frågade lairden; i stället att låta sonen framföra ett svar på de honom här gjorde förslag, skickar han honom till schavotten? ,Visst inte; han tänkte fastmer hindra mig derifrån och derföre arresterade han mig. Jag flydde och ilade hit för att lösa mitt ord, fortfor riddaren dröjande på orden. En liflig rörelse visade sig bland de kringstående. Allas ögon hvilade med förvåning på ynglingen. Många, i hvilkas blickar ett dödligt hat lågat kort förut, sågo vänligt på honom, och sjelfva Murdocs af åldern fårade, af vind och sol brynta drag uttryckte något medlidande. Vid, S:t Bennet, sade den kärfve gubben sakta till sin granne, jag önskade att alla Gordons hade en enda hals för att 1 ett hugg kunna slå af den; men denne yngling hade i sanning förtjent ett bättre öde, än att lägga sitt hufvud på stupstocken. Detta var således orsaken till ert uteblifyande, sade lairden med hörbart mildare ton.

25 november 1842, sida 3

Thumbnail