Aftonbladet – 25 november 1842, sida 1

GÄSTABUDET I DRIMMINOR ). AF WACESMAN. Trenne dagar derefter utburos ur slottet till kyrkogården tjugusju likkistor; så många krigare af Forbens stam hade stupat. Så snart Lairden af Glengall och klanens äldsta återkommit från jordfästningen, församlade de sig i en sal, som låg gent emot de ännu rykande stenhoparne, dem man kunde se från fönstren. Nästan alla voro sårade. : . Jag har sammankallat er, sade TLairden, så fort min pligt mot de fallne det tillät, för att rådslå med mig öfver de fyra fångarna, som fallit i våra händer. Tvenne blefvo afväpnade i borgen, en fann man på stegen, som begagnades vid öfverrumplingen, fastbunden, emedan han, såsom det syntes, hade blifvit sjuk, och den fjerde är min fiendes son, hvilken gaf sig sist af alla. Hvad menar ni, att vi skola göra med dessa? Såsom ni vet, fordrar bruket att klanens cbef vid dylika tillfällen går i samråd med dess äldste. Ni, Murdoc, är den äldste, säg först er mening.n Min mening är, att man slår af dem hufvudena och sätter tre af dessa på slottets högsta tinnar, men skickar sonens hufvud till Lairden af Huntly,, svarade den tilltalade med dyster Min. Och ni, Everalshendrach ? fortfor Lairden, vänd till den andra. Jag menar att man fordrar a Tairden, att han bygger upp slottet och betalar blodspennin) Se A. B. N:ris 970, 272, 973,