Aftonbladet – 25 november 1842, sida 1

Ni var min gäst, och har dragit ert svärd mot mig!, Endast försvarsvis; endast för att skydda min faders återtåg, sade riddaren med smärta. Hade en son kunnat göra mindre?, Hvad menar ni att eder fader skulle göra, om han vore i mitt ställe, och ni vore hans fiendes son? hvad öde förestod er då? fortfor Lairden med stlrängbet. William teg. Jag vill säga er hans domy fortfor Lairden häftigt. Fort till stupstocken med honom! så skulle den lyda; till stupstocken med honom som med de andra.n Ett förfärligt anskri hördes i detta ögonbliek från dörren. Det var Katarina, som instörtade och hade hört fadrens sista yttrande. Så döda älven mig! utropade hon förtviflad, i det hon störtade sig till fadrens fötter och åter sprang upp. Vid Gud och alla englar, om j döden honom, så störtar jag mig utför fönstret 4 afgrunden ! Katarina, betänk dig!) sade Lairden, i det han fattade sin dotter vid armen och med blicken antydde på de närvarande. Hvad skall jag betänkal utropade flickan, i häftigaste rörelse. Han är min! Jag lemnar honom icke! Hans Lif är mitt lifl Dotter, du är utom dig, du vet icke hvad du säger! sade lairden häftigt. O, jag vet det, jag vet det endast allt för vällp fortfor Katarina, häftigt. Har jag inte ur er egen mun hört hvarom det handlar? Ni vill afrälta, nej mörda honom. Ni vill ...n