Aftonbladet – 25 november 1842, sida 1

Sar för de slagna. I händelse han vägrar, då må man följa Murdocs råd.n Jag är af en annan mening,, inföll den tredje. Gordons stam är trefallt starkare än vår. Alla föregående försök till förlikning hafva slagit felt. I de mångfaldiga striderna hafva vi, i anseende till vår underlägsenhet, oftare legat under än segrat. Nu erbjuder sig ett tillfälle att sluta fred, om vi hota att låta afrätta Lairdens son, i händelse han vägrar att svärja en evig fred. Du skulle icke tala så, Rolph Mac Necil,, sade Murdoc, om du för en timma sedan begrafvit en ljuslockig son.n På fältet vid Drimminor ligga min fader och mina två bröder begrafaa. Deras minne är mig heligt, men heligare är mig stammens väl) svarade den förre med fasthet. Förrädarne skola således icke få något straff? Vi skola således icke få någon bämnd för tjugusju mördade söner, bröder och anförvandter? VYar det kanhända fred mellan (lengalls söner och Gordons? Var det ens något vapenstillestånd? frågade Mac Neil. Fienderna voro i sin rätt Hör, hör förrädaren!, utropade på en gång Murdoc och Everalshendrach med raseri. Förrädare sjelf, den som skäller mig för förrädare , svarade den förre vredgad. Man hör väl, att det var först er farfar, som införlifvades med vår stam,, sade Murdoc föraktligt. Men denne farfar lemnade en son och två sonsöner i fejden mot Gordons, svarade den förre. Stilla, vänner! inföll nu Lairden med befall