stå emellan korporationerna. Hvarje industrigren måste således hafva en central-verkstad, och alla de andra verkstäderne sortera under denna. såsom supplementär-verkstäder. Handeln skulle icke längre blifva industriens frätande kräfta; ty hvarje social verkstad skulle hafva sina magasiner och nederlag för de arbetandes behof. Reformen inom åkerbruket skulle hvila på samma grund, ty man behöfde blott upphäfva rättigheten tll sidoarf, och hvarje församling skulle innan kort komma till en förmögenhet, iika oföryiterlig som verkstädernes, .och hvilken borde förvaltas på samma storartade fot. Följderna af ett dylikt system ligga för öppen dag: uppgifvandet af all konkurrens, hvilken dock älven har sina fördelar, spärrning af trafiken med utlandet, tillintetgörandet af. utförseln till fremmande länder och förbud emot införsel, stegring i arbetslönen för handarbete och 1 priset på fabrikater, men också, i följd deraf, stegrade priser på lifsmedel, emedan landtmännen, såvida de icke skuile biifva heloter, äfven måste bestämma värdet. på sina: produkter, öfverhufvud: omöjlighet att bestämma alla dessa arbetsförtjenter till beloppet på ett sätt, sem motsvarade hvars och ens önskningar, då dessutom den rena vinsten af en industri, då förlusterhne frånräknas, endast utgör omkring 40 procent af försäljningspriset, och således i Frankrike, med ett försäljningsvärde af 2 milliarder (enligt Schmitziers Statistique generale et comparee de la France), endast 200 millioner. Dessa sociala verkstäder skulle tillintetgöra en mängd för närvarande sjeifständiga yrken och tvinga dem att flykta under verkstädernas vinsar; till och med ett kollektiv-kapital,, om aårfsrätten och enskild eganderätt helt och hållet afskaffades, skulle icke alltid skydda dem emot nöden, men ganska säkert föra nationen fattigdomen till mötes. Andra författare åter hafva icke vågat sig på nya samhälleliga organisationer, utan blott:sökt att förnvättra det beståndande. Herr Tarbe har allit på idfen om en: representation för de fatige: denna klass: skulle i: hvarje lagstiftande församling hafva er fullmäktig, som bevakade dess bästa. Han vill att arbetarne genom fördrag och öfverenskommelse skulle bindas till sina husbönder, på samma sätt, som arrendatorerne till godsegarne, alt en ordning infördes, som hölle medelvägen emellan familj-gemensamhet och det feodala beroendet. Industriidkaren, förvandlad till en förmyndare och husföreståndare, hade att bestrida sina arbetares behof af de öfverenskomna lönerna, och att, vid årets slut, till dem aflemma öfverskottet af deras förtjenst.. Herr de Chamborant du pauperisme) vill heldre undertrycka industrien, in att genom densamma, såsom han befarar, moraliteten skulle gå under. Hvarje industri är hoiom misstänkt; den första artikeln i hans ekenomiska katekes är: alla verkstäder, fabriker och inläggningar förklaras för osunda och farliga etaylissementer, arbetarne derpå må vara af hvad kön, ålder och antal som heldst. Enligt hans isigter borde ingen industrianläggning få uppkomma, utan i kraft af en speciel tillåtelse och med, saranti för, samhället. , Arbetshusen, boningarne ör barnen och en del af de sysselsatte arbetarne, måste uppföras, med sorgfälligt afseende på sundietspolisen; ett sjukhus och en elementarskola vorde finnas vid hvarje större anläggning. — Herr Felix de Lafarelle (Plan dune reorganisation diciplinaire des classes industrielles en France) örklarade sig för återställandet af medeltidens kråväsen, 1 en gestalt, lämpad efter det 49 årvundradets anda, nemligen sålunda, att skråna eke blefve slutna, utan tillgängliga, samt graderne f lärgösse, gesäll och mästare tilldelade efter föegångna pröfningar. För upprätthållandet af tukt ch ordning skulle serskilda inrättningar bildas, ler mästare och gesäller hade. sina representaner, alla yrken klassificeras efter handoch mabinarbete, slutliger, såsom form för hela den adustriella organisationen, en centralbyrå för hanel, manufakturer, konster och handtverk uppättas i hufvulståden — Herr Buret har förelagit en sorts karta för industrien. Inom hvarje rdustriafdelning skulle mästare och arbetare utälja ett familjeråd. Detta råd skulle tid efter!