Aftonbladet – 23 november 1842, sida 3

— DE SKRÄMDA DUELLANTERNE. Tvenne officerare i Paris hade kommit i häftig tvist och ville slåss med hvarandra. De begåfvo sig till Boulognerskogen, der sådana saker vanligen afgöras. Sekundanterne försökte för sista gången att försona de begge motståndarne, men dessa ville ej höra talas om något sådant, utan sckundanternes bemödande tycktes tvertom reta dem än mera. Värjorna Yoro dragna, då en handtverkare, som man ej varseblifvit förrän nu, framträdde, vände sig till ducllanterne och med klagande röst sade: Ack, mine herrar, jag är rv en fattig snickare och familjefader och är utan arbete. — Hla, min vän, men gå nu, sade en af sekundanterne, vi hafva ej tid att gifva allmosor. Du ser alt dessa båda herrar just nu skola siåss. — Just derföre, mina tappra herrar, kommer jag för att bedja er göra edra beställningar hos mig — Hvyilka beställningar ? — Kors! på de begge tappra officerarnes likkistor; jag är en fattig snickare, familjefader och utan arbete. Vid dessa ord betraktade de båda motständarne hvarandra, orörliga och dröjande, derpå skrattade de båda högt, räckte hvarandra händerna och omfaninade hvarandra vänskapligt. Hvar och en af de närvarande gafsnickaren ett tjugu-franes stycke, och de återvände till staden för att fira försoningen med en butelj vin.