Aftonbladet – 23 november 1842, sida 3

nför att smeka vår egen? Vi veta att blodstiär tjockare än vattnet, men icke att bläcket är det. Tryckfriheten är en Spegel, hvari slägtet bör se sitt eget ansigte, men derför måste också denna spegel uppmärksamt hållas ren från fläckar och dam: ju renare den hälles, ju renare och tydligare ser äfven Nationan sig sjelf deri.n Hvad man i öfrigt må säga om allt detta, så kan åtminstone ett förutses, nemligen att om Össsötha korrespondentens skriftställare dingår äktenskap med landetc så kommer deraf att födas otroligt mycket väder. Så tog då den saken en ända för denna gånsen sedan alla möjliga qvaliteter nu fattas för det illämnade bolaget; aktieegare och penningar, redaktörer för den nya tidningen, i spetsen för spekulationen personer, som sjelfva veta hvad de vilja, samt till och med uppgift på dens namn, som mottager aktieteckningen . Allt hvad man ser i perspektif är en stor och öppen trut, som sapar mot allmänheten och skriker ifrån den der arkend vid Stångån, så all det skall höras öfver hela verlden, alldeles som det på sin tid tilldrog sig med en viss dylik ledamot i salig Noaks ark. Rättvisan fordrar ock att erkänna, att Najaden, ehuru annars god vän med Östgötba Correspondenten, visar mera sans i ifrågavarande fall, och låtit framstå några betänkliga frågor, såsom till ex. chvar männerna äro som skulle öfvertaga företaget, sedan de 30,000 äro tecknade ?x om det skall bli Östgöthen sjelf?a ahvar garantien är att tidningen skall utgifvas i aktie-egarnes anda ?w om bolagsstämma skall hållas för att bestämma isigternadg, och com ej måhända mängden af de tecknade par hasard kunna vara asy stemetsa karlar och bemäktiga sig ledningen af det hela,e o. s. Y . Äl ven Boråstidningen anser Hr Ridderstads entrepris för nära omöjlig, och hvad som måste vara in mer förödmjukande, för nära cöfverflödiz, och tyckes till och med hafva beslutat att nöja sig med Aftonbladet, hvars ton det finner hafva aförbättrat sig, en opinion, som torde böra komma till herr Ridderstads kunskap, då vi förmode, att Borås-blads opinioner på honom göra ett visst intryck. Imedlertid hemställes, på grund af allt detta, om det nu ej vore på tiden, att ställa den välmenta Östgötha Correspondenten, om icke under förmynderskap, åtminstone under närmare inspektion af hans vän i Carlskrona?