Aftonbladet – 23 november 1842, sida 1

GÄSTABUDET I DRIMMINOR ). AF WACHSMAN,. Den unge riddaren var ännu sysselsatt att dechiffrera den temligen otydliga grafskriften, då han kände en lätt handtryckning på sin skuldra. Häpen vände han sig om och såg en tjusande skön flicka vid sin sida, en intagande gestalt om aderton år, i en rik klädning af den tidens mod. Ack, är det ni!v utropade ynglingen, i det han snabbt fattade flickans hand och förde den till sina läppar. Far ni väntat någon annan, kära William,) svarade flickan leende, men något förvånad. O, nej! svarade riddaren, litet förvirrad. På hvem skulle jag väl vänta, om icke på er? Ack, om ni viste huru lång hela denna dag varit för min väntan! Har ni talat med er fader? slutade han hastigt. Ja, svarade flickan, och en dunkel rodnad purprade i detsamma hennes sköna kinder. O, tusen tacksägelser, Katarina! utropade ynglingen och betäckte hennes händer med kyssar. Hvad säger er fader om mitt frieri, Om vår kärlek ?) Han tycktes i början helt öfverraskad, hviskade flickan. Men han misstyckte det icke? Ilan vredgades icke? frågade ynglingen otåligt. Nej, svarade flickan; han frågade först min tanka .. Och ni sade honom ? ÅAtt jag bar mycken motvilja för er, sade fröken, skämlande; men att jag, i fall det vore nödvändigt, väl måste foga mig efter hans befallning. Och han? Han samtycktet utropade ynglingen, jublande. Nej, så långt är det ännu icke kommet. ) Se ÅA. B. N:o 270,