Aftonbladet – 22 november 1842, sida 3

tvenne Danld, Sol olmMiatltar alla DitNOrande Iragor, genom understöd af nyssnämnde vittra korporation, hvilken satte författaren i stånd att besöka de förnämsta städer i England och Frankrike. Naturligtvis ådrog sig England, såsom 1ndustriens och den dermed förenade helotismens klassiska land, hans förnämsta uppmärksamhet, och isynnerhet dess nya fattig-lag. Då, enligt den äldre fattig-lagen, hvilken förskref sig ända från Elisabeths regering, hvarje församling var pligtig att förskaffa sina fattiga medel till uppehälle, antingen genom arbete eller genom allmosor, för hvilket ändamål föreståndare-embetet i församlingen emottog ansökningar om understöd, bedömde behofven och beskattade de välmående efter måttstocken af deras förmögenhet, så hade detta system den olägenheten, att det mindre syntes vara tillkommet för de fattigas bästa, än för deras, som förehade stora odlingar eller fabriksanläggningar. Ty då arbetaren, när hans förtjenst inom eller utom församlingen icke räckte till att försörja honom, erhöll ett tillskott af församlingen, så undgick den, som begagnade hans arbete, nödvändigheten att så sörja för honom, att han kunde lefva; han kunde nedsätta arbetslönen, utan farhåga att derigenom se arbetet afbrutet, och församlingarna betalte i sjelfva verket en stor del af arhetslönen för hans folk. På detta sätt hade slutligen fattigskatten i England och Irland uppgått till en summa af mer än 200 millioner francs om året. Denna lag förändrades 4834, med afseende på uppnåendet af S:ne ändamål: upphäfvandet af ojemnheten i beskattningen, besparandet af den del af understödet, som blott kom industri-cheferne till godo, samt förminskning 1 antalet af dem, som begärde bjelp. För närvarande bilda omkring 20 församlingar ett distrikt, hvilket genom val tillsätter fattigstyrelsen inom distriktet. -Ledamöterne af denna fattigstyrelse afgöra i högsta instansen hvem som har rätt Will fattigunderhåll, och bestämma bidragen dertill. Det tinnes ungefär 500 dylika föreningar, hvilka korrespondera med en i London varande centralbyrå, som, under den anspråkslösa titeln af en fattigkommission, har en verkningskrets som det största ministerdepartement. På det allmosorna måtte upphöra att vara en fyllnad till arbetslön, fastställdes såsom grundsats: att endast meddela understöd under vilkor af något slags arbete. Men hvad är det nu, som den engelska välgörenheten erbjuder de fattige? Det är arbetshusets gästfrihet. Dylika arbetshus linnas öfver 600 i England, disciplinen inom dem ir ganska mild emot det elände, som härrör af ålder och bräcklighet, och blir endast hård emot de fattige, som äro friska och arbetsföra, liksom om den arbetslöshet, som understundom inträffar, skulle bestraffas på arbetarnes personer. Ett arbetshus är nemligen en ofantlig byggnad, till hälften hospital, till hälften fängelse, der man här eländets uniform, der födan, då man afräknar tvenne: portioner fläsk i veckan, alla dagar består af gröt, hafre och skalfrukter, kokta i vatten, der den stränga afsöndringen af kön och udrar afbryter alla familjeband, der man slutlisen är dömd att sätta handqvarnar i rörelse, att ida dessa marter vid qvarnstenen, hvarmed forniden bestraffade upproriske slafvar. Storbritanniens statsmän må lyckönska sig, att hafva bortskurit en national-böld och minskat eländets budet med mer än 400 millioner francs. Detta är lott alltför sannt. Arbetaren, som saknar ar,ete, föredrager den största nöd med all dess ånsest och förnedring framför den hjelp, som bjules honom i arbetshusen. I flere dylika, som Ir Buret besökte, såg han dessa gräsliga handvarnar nästan alla stå stilla, emedan de jagat le olycklige, som skulle sätta dem i rörelse, på lykten. I Cuckfield, i grefskapet Sussex, anmäla ig mot vintertiden flere hundrade fattiga; endast 20 emottaga arbetshusets välgerning, och af dessa nafva 48 åter lemnat det innan den 42 Januari. Distrikt 2 Lambour, hvilket omfattar 48 församingar, af hystha flere under den förr: ig-lagen nåste viva understöd at mer in 467 fattige, wir, scdan det nya systemet infördes, inalles icke tt sörja för mer än 20 arbetsföra personer. Ja, mängden af dylika exempel är klart, att om cke många byråer, emot lagens stränga föreskrift, je viljade understöd hemma i husen och utan at ordra arbete derför, så skulle fattig-lagem al 1834 icke blott haft till följd en besparing al nalfva utgifterna för fattigvården, utan fattigskaten skulle hära nog hafva försvunnit. Om man korthet sammanfattar allt, så är den så mycket prisade reformen en revolution, som bittert för;vårar den Engelske proletärens öde: den betager ionom förtroendet för den allmänna välgörenheen, denna assekurans emot hungern, som måvända hittills ännu förhindrat förtviflans ytterligeter. Annars bar man väl sagt, att hvad den ngelske fattige kallar nöd, vore på andra ställen välstånd, och att då han ber om understöd af in församling, är det för att skaffa sig. vissa öfrerflödigheter, hvilka de mindre borgrarne och andtverkarne i andra länder neka sig. Den måling, som Hr Buret uppdragit, med hela kraften f en smärtsamt upprörd själ, framställer det ränslösaste, det mest skärande och förfärande lände. (Forts. följer.)