Aftonbladet – 19 november 1842, sida 2

Hon som har förhexat brunnen, att vattnet fr:m ej. rinner Också mig hon har förhexat, att jag ej hemmet finnar. Tänker jag att ila till det, regn och snö jag har, Vänder jag då om till hexar, skiner solen klarl!s Och solen sken på det hvita marmor-lejonet, som de vilda rankorne höllo bundet, solen sken på den vackra svårmodige greken som sjöngs och på det usträckta landskapet, en bild a: ensamhet ceh storhet. Den melankoliska doften af visan lig öfver hela naturen, den trängde in i vår tanka och förskingrades icke der, då vi trädde in i den ensamma hyddan. AU dagern här föll in genom den öppra dörren; qvinnan stod och arbetade med att få några svarta bröd ut ur den heta askan midt på golfvet; i hvarje bröd voro, i anledning af påskhögtiden, instuckne brokigt målade ägg; mannen stod liknöjd och såg hustrun arbeta, en liten gosse lekte i den öppna dörren, jag gaf honom en skilling, han log förnöjd och sade mig sitt namn, Demetri, Det svarta brödet med de brokigx F88en var hans högtidsglädje, han var lycksalig deröfver och hade med tränstan emotsett derna timma, då det kom utur askan. Den svarta hyddan var hans paradis, marmorlejonet bans ridhäst, på dess rysg hade hans moder ofta satt honom, medan hon plockade vildbär vid muren af den ödelagda kyrkan. : ———fVU — I Tivoli vid Rom har åter kändts en stark jordstöt den 25 Oktober, likväl hade inga förändringar derigenom försports på jordytan,