Aftonbladet – 19 november 1842, sida 1

UR EN DIGTERS BAZAR, AF ANDERSEN. Kejsar borgen. Hur karg än vintren kan vara i Rom, skänker den duck dagar, sköna som de behagiigaste vår-dagar i Norden: man får lust att komma i det gröna, och sådant finns der! Rosorna stå i fior, !sgerträden dofia — vi hafva många ställen att välja på för vår spatsergåvg. Nu vilja vi besöka ruinerna af kejsarborgen. De äro belägna på en bergsträcka, midt inne i s:ader; här äro vinpantager, äsgar, ruiner och usla hus; här äro frodiga åkrar och gula täppor, hvarest åsnan gneger tistein och getterna söka det mossaktiga gräset. Vid Forum står ännu en räcka af fasta murar, stora häckar och krypands rankor hvälfva, såsvm en kaskads vaiten, längs sluttuvingen a! skansen; höga cypresser susa öfverst deroppe: vi vandra den breda körvägen och närma Oss en villa midti en äng, så grön och doftande, at vi icke kunna täska oss det nu är vintertid att vi äro i Januari månad. Resedor, levkojor och rosor dofta på marker; citroser och apelsiner skina på träden mellan de mörka löfven! Vi vandra genom en al: al lagerträd bort till den naturiiga balcon, som muren bildar emot Campacnan; vi se under oss de enstaka grafstenarpe, den gula, bugtande Tibern, och lingt ute vid horizonten en glasklar rand: det är Medelhafvet. Midt i ängen, der vi gå, äro två betydliga öppningar i jorden; de äro helt runda och från brädden, så djupt man kan se, beklädda med vintergröna; man skulle vara frestad ati tro, det hvar och en af dessa båior vore en krater, som, i stället för aska och Java, kastade grönt och blomster, hvarmed hela den vidsträck ta ruinen kunde täckas. Under dessa öppnin gar sträcka sig stora hvaif så djupt, att dagslju set ej rår botten af dem. Här, hvarest mar