Aftonbladet – 18 november 1842, sida 1

Hon hade åter inträdt i den lilla, af kaffeel den svagt uppvärmda kammaren, och lagt ny: kol under pannan. Hon nedsatte sig vid kakel ugnen, hörde på pannans, puttrande och såg kolelden. Under, det hon satt så, voro hennes tankar är der ofvanpå, än under, än öfverallt, än ingen städes. . Spelmannen framlöckade ett underbar vemodigt adagio ur sitt instrument, och musi ken i kaffepannan ljöd dertill såsom en svag brusande andekör.. Aldeles som en aflägser dödsklockas ljud; sade Fanny hbalthögt oct halft omedvetet för sig sjeif,y valdeles som en at lägsen dödsklocka, då barnen uppstämma graf sången.s. Hon: tystnade, liksom själen och fatt ningen plötsligt skulle hafva öfvergifvit benne Hon hörde hvarken det ömma adagiot eller de omelodiska puttrandet i kaffepannan; hon vist icke huru länge detta drömmande tillstånd va rat, då brodren inträdde. Henrikl, utropade Fanny och sprang up; från sin stol, liksom en uppskrämd hind. Hen rik) fortfor hon medmera lugnad röst, dr glömmer för ditt spel både mat och allt. ,Tycker du det, syster?. Ah, det har inget fara; jag nedsänker mig på tonernas vingar hel sakta till dig, från min himmel, för att här hö dig njuta af jörden. Men . du går så tidigt upp; jag tror knapp att du sofvit tre timmar i natt., du det? låt se: jag spelade till klocka tollp ... Nej, broder, nattväktaren, ropade halt tu, oc! då hörde jag dig än, och jag tror att han ocks hörde dig, ty han stod länge under våra fönste