Aftonbladet – 17 november 1842, sida 1

bjuda,;hade Paolo gått ned i dalen att söka förströelse. En afton kom han tiilbaka från en af dessa landtliga fester, der, hyddornas glädje visar sig i en något rå och ohyfsad gestalt. Missbelåten, att ej heller der bafva funnit något som tillfredsställde hans hemliga rörelser, följde han tankspridd stranden af Orbe, när ett nödrop nädde hans öra. På något afstånd. ifrån honom föll en ung flicka uti den lilla strömmen, som vauligtvis icke är farlig och har föga vatten att föra till hafvet, men som nu. var upprörd och förökad, af regn och storm. Paolo kasiade sig uti de gulaktiga böljorna, och nigra minuter derefter pedlade han en ung flieka vid foten af en kulie, der den doftande enbusken stod bredvid den stolta jerneken, som prunkade med sina glänsande löf, Flickan :hade, då hon förlorade sansningen, kastat omkring räddarens hals en arm, som ej tycktes vilja släppa honom. Hon var skönare och behagligare än alla de f:untimmer Paolo sett, och han kunde ej afbålla sig ifrån att betrakta denna hvita gestalt, med en känsla helt ny för honom sjelf. : Imedlertid var det ej utan:oro han såg detta långa, fladdrande hår, som : nedföll oprdentligt öfver de likbleka kizderna,. och. dessa blånade läppar, dessa af räddhågan konvulsiviskt sammanbitna tänder och slutna ögon. Paolo hade ingen erfarenhet af dylika fali, och hans ömma rörelser betogo:hovom den fattning han sökte att bibehålla. Lyckligtvis var händelsen ej oroande, och snart gaf den unga flickan med en djup suck tillkänna, att hon återkom till lifvet, och nu drog hon långsamt sin arm tillbaka ifrån Paolo, öppnade ögonen och fästade dem, med en blandning af