Aftonbladet – 16 november 1842, sida 3

sjelf möjligen nyttiga åtgärder röna motstånd, blott för bans oiämpliga sätt att dem framställa. Han har sålunda gjort sig somöjlige som landshöfding, för att nyttja en modern term. — Ena tidpunkt tro vi likväl funnits, då det stått i herr landshöfdingens skön att till en del till sin förmån förändra en mängd förhållanden; nemligen efter återkomsten från sista riksdagen; han hade då en längre tid varit frånvarande; mycket var glömdt; folket är ej så obändigt, som man utmålar det, med god ord kommer man långt; många — äfven af hans motståndare — gingo honom till mötes; han förbättrade genom en aktningsvärd sparsamhet sin ekonomi; han hade så lätt kunonat turnera opinionen till sin fördel; men — han hade ingenting lärt och ingenting glömt; han återkom densamme; allt förblef sig likt; i hvarje halfdraset men eller om spanade han en konspiration emot sig, en förnärmelse emot sitt embete; han skulle taga sin person i säterhet, o. s. v. elden brann snart ånyo i alla knutar, och landshöfdingen föll, föll ohjelpligen i opinionen. Vidare upprepas en mängd omständigheter deraf, dels huru herr friherrn gjort länets invånare sig obenägna, dels huru han försummat åtskilliga ärenden, om hvilkas vårdande han fått uppdrag af Regeringen; hvarefter artikeln slutar med en anhållan, ait, för att ej äfventyra länets väl, Regeringen måtte utnämna friherre Nauckboff till en för honom mera passande plats.