Aftonbladet – 16 november 1842, sida 3

SENSE Han skall med liknöjdhet gå förbi, som om det vore en främlings Jik! Ja, kanske med afsky, som det vore en död hundsl! ;Min mor! ropade Paolo, och hans tänder skallrade och hans bleka kinder öfverdrogos med en blessande rodnad. Kalla mig ej mera din mor fortfor hon, med ett slags raseri; ty du är för mycket feg att vara min son! Må likväl ej Negrozi, denna gemena afföda, hvars blod våra förfäder tjugo gånger utgjutit; må han ej skynda sig att triumfera! Lauretta är ej ännu så gammal, och kanske har hon ännu nog säker hand, nog säkert öga ... ja, Lorenzo! Jag skall hämna dig! Nå väl, då, må himlens förbannelser fullbordas!, utropade Paolo, fattade bössan och utan att säga ett ord mera, utan att kasta en blick på den gamla presten, som stod nedtyngd under bördan af allt hvad kan hört, ilade Franceschinig son utföre gångstigen och försvann der vägen förde till Bocognano. Paolos mor, som nästan icke väntade sig denna utgång, hvilken bon likväl så skickligt vetat att bereda, dröjde ej att följa hans spår, glad och stolt att bon ändtligen återfunnit sin son. (Slutet följer.) — Paris hir, inom tull-linien, en yta al 414 662,666 qvedratfot. Då den fortsatta bastionslinien, som nu uppföres, blir färdig och kommer att utgöra denna stads gräns, får den en yta of 891,460 000 qvadratfot eller nästan lika mycket om London. — Befolkningen utgjorde 1844, 912.530 nersoner; om dertill lägges garnisonen och m-åckalet af resande, så uppgår folkmängden till 4.055 000 personer.