Aftonbladet – 16 november 1842, sida 1

liksom med ett sorgflor, då vid en krökning på dena gångstig jag skildrat, syntes en gamma qvinna, hvars klädsel bestod af tvänne drape: rier i bjerta förger. Hennes gång var hastigar än det är vanligt vid hennes ålder, men osä: ker; hences anletsdrag förvridas af emirtan, och med prägein af en vild, rå själskraft uttryckte: tillika en stark 1örelse, hvars an!ednisg ej va lärt att bestämma. Man såg af hennes åthörder att hon var ett rof för en mäktig sinnesrörelse Med venstra hacden svängde hon hotande ev kort bössa, och hennes mu; tycktes uts:ga förbanneiser om man kunnat höra dem. Höjden blef allt brantare ch gångstigen sma lare, men den gåmla qvinnan lät ej vedslå sig, hvarken af sinnesrörelse eler trötthet, och för hvart steg upplyfe hon ögonen till ett litet hvitt hus, som syhtes öfverst på bergsspetsen och beherrskade hela gångstigens lä: gd, igenom de bloms rande trakter, som föra till Bocognano. Denna sya tycktes isgifva henne nytt mod. Vi skyada några ögonblick förut till detta bus. hvars invånare utan tvifvel ej äro främmande för de händelser, som skola inträffa. Det beboddes af en vördnadsvärd prest, hvilken sett nära ett århundrade förflyta, den gudfruktige Ambrosio Avughi, allmänt känd uader namn af pater Ambrosio, Gubbeas blygsamma fristad. tycktes på afstånd hänga emellan trädtopparne. Uti norr och söder äro de bergskedjor, som genomskära Corsica, betäckta till heia sia vidd af skogar, som moajestätiskt uppresa sig, och halfskymaingen, byar; slöja började att betäcka dessa grupper af åldriga träd, gal åt denna del af tratten den mest pittoreska anblick. Ambrosio Avughi hade troligen i sin ungdom varit bekant med olyckan, ty hans anletsdreg huro stämpeln af en smärtfull mjältsjuka, och hede säker:igen fordom haft ett ännu st.rkare uttryck af sorgbundenhet; han tyckte ej om att