Aftonbladet – 16 november 1842, sida 1

SKYDDSENGELN, AF TH. COFFINIER. I MADONNANS ALTARE. Solen hade redan nedsjunkit i vågorna, sedan bon hela dagen slösst med det brännande skemet af sin eld. Aftonluftens ljumma fläktar blandades med de berusande ångorna af pomeransoch citronträdens blommor, som med sina rika frukter och biad mildrade anblicken af cypressens dystra grösska och omskiftade kehagligt med de vida äpieträdens höga rodnad. Vi äro i början af Juli månad, under hvars värme det verkligen är ett svårt företag alt vandra uppföre den trånga st:g, som mödosamt förer upp till madonnans alture. Men hvilken ljuf belöning, då man, uppkommen ända till gångstigens slut, kan med en biick omfatta denna beundransvärda panorama. Till höger sträcka sig skogar af lageroch myrtenträd, tiliika med behagliga mandelträd och fixonträd, dignande af frukter, hela höjden upjåt skyarne; förtjusande kular, hvikas hjessor äro krönta af skogar, lika gamla som verlden, och hvilkas mellanrum framvisa rika landtgårdar; emelian skogens ljusning och uddar synas stora granitmas:or och hafvet, här och d:r fåradt af hvita segel, hvilka skönjas emot dea mångfärgade himle s purprade skyar. Till venster äfven hafvet, sedan ögat öfverskådat vidsträckta ofruktbara fält och jättelika klippor, hvilka beg:änsa den dal, der Liamone-floden flyter likt ett si fverband, som på afstånd uppru!las. Vi befinna oss på Corsica, och på en af öns högsta bergsspetsar emellan Salice och Seraggio. Vid denna tid af året kommer natten långsamt; likvil nalkades skuggorna småningom, utsigten bef mera inskränkt; af:ondimman gaf åt föremålen en obestämd form och betäckte dem