Aftonbladet – 15 november 1842, sida 1

ner, avar och en af dem af ett enda granitblock; stå här ännu trottsande från forntiden. ) Här är i denna kyrka någonting så lifligt, så muntert, som öm man vandrade under piniernes tak i det fria, och tillika är bät ändock högtidigt, ensamt, äkta katholskt! Vöggarne prunka med :herrliga bilder, hör är Domenvichino St. Sebastian, bär är Carlo Maratis ) Christi dop. I ingen af de stora kyrkorna i Rom finner man en sådan ensamhet, :om här; man ser blott några få fremlingar vandra fram öfver marmorgolfvet, och en munk drager förhänget undan en af de skylta bilderna. Dörren till klostret står på glänt, och bar man blickat innanför, kunde man få lust att blifva qvar bär; ty i klostret, så väl som i kyrkan ses ingenting tungt eller tryckande. Svala, stora pelargångar omsluta ep lund, som prålar med de största cypresser Rom har att uppvisa. Jag har aldrig sett så böga oeh rodiga popplar, som dem som här skuggade ett vattensprång. JG , Man får lust att arbeta med munken som planterar örter i de små täpporne utanför celerna; hvarje täppa bär liknar en löfsal af vin) De 8 kolonnerne hafva hvar och en 46 fots omkrets och 43 fots höjd. ) I den kapell rika byggnad, som man går igenom för att komme till kyrkan, ligzer till venster Carlo Marati och till höger Salvator Rosa; deras byster stå på hvar deras graf; öfver dessa gräfvar finnas; tvenne andra hvilkas grafskrifter förekommo mig utmärkt sköna: Den första lyder så: Den andra: Corpus humo tegitur Virtute vixit, Fama per ora volat Memoria vivit. Spiritus astra tenet. Gloria vivet.