Aftonbladet – 15 november 1842, sida 1

va som englar deröfver, dubbla höftben utgör deras vingar. -Ljuskronor, likaledes af menni stoben, hänga här och hissas upp och ned för medelst ett snöre. Händer, gripande hvarandra bilda sällsamma arabesker; golfvat inne i hvarj kapell är deremot af-;jord, biandad med jord frå? Jerusalem. Munkarnes lik, som nedläsgas här upptagas igen efter förlopp af åtta år; om lem: Mmarne ännu hänga tillsammans, omgifvas de s en kapusiserkappa och stallas upp i en af ni scherne, och en blomsterbukett eller bönbol gifves muirien i handen. Det är sällsamt att se, hvilket högst olika ut tryck det kan I:gza i dessa mumieaktiga fysi onomier. Munken, som visar oss, pekar ort på en af dessa tysta skepnader och säger: hal var min vän och broder här i klostret, vi had hvarandra mycket kära! bed för ossly Det bela är ett memerto mori, som man al drig glömmer; och dock har denna anblick in genting ohyggligt, det är det vanskliga vise, de är hos 0s3 i vårt solsken, i vår friska luft, de liksom leker med sig sjeit för att mildra dödsbilden. : Den tredje kyrkan wi gå till, Sante Maric degli Angeli, finnes midt i ruinerma af Diocle tians bad; desse se ut, som voro de en det a stadens gamla murar; de intega ett betydlig omfång. Ett parti tyckes tjena till hölada ett annat :är förvandladi till ett Stort pos pital, tätt intill) bredvid en räcka af sönder brutna hvalf och remnade murar, 3eS en ingång såsom till ett kapeil, man träder in, och står en af Roms största och vackraste kyrkor. Det är Diocletians badstuga, mäktiga kolon