Aftonbladet – 15 november 1842, sida 1

och två flyga öfver berg och dal, der nätet är utspindt, der jägaren sigtar? Spörj icke den unga, bleka nunnan! stör benne ej, hen har gråtit ut sin smärta och sjunger i dag sia glädje bakom. det svarta gallre. Man berättade om en af systrarne, som hade sjungit vackrast af dem alla och var blekast af dem alla. Ena söndagsmorgon saknade fremlingarne henne, i samma stund grofvo två gamia män hennes graf i klosterträdgården, och spaden klang, den stötte mot den hårda stenen, jorden häfdes undan och en marmorbild från fordom tyftades upp ut mullen. Ea vacker Bacchus, njutningens Gud, steg fram i solljuset från den graf, som skulle emotiaga: en. varelse, som aldrig, pjöt lifvet. Grafven kan också vara ironisk! Från kyrkan Trinita dei monti vandra vi nedåt gatan, svänga om hörnet, och vi stå framför Capucinerkyrkan. Der inne fionas sköna bilder, i klostret äro kylisa gångar, de omgifva en Jiten lund, der citronerue gro med grenar, tunga af frukter; men vid intet af allt detta dröje vi; under kyrkan, dock icke under jorden, är en rad kapeller, dem vilja vi besökal Solen ski ner derin genom de gallrade fönstren, Juftes flägtar frisk och ren, och dock gå vi mellan döda. Golf, tak, alla de små kapellen här äro, samt och synnerligen, uppförde af menniskoben;hvart vi se äro bara knotor; de bilda rosetter, ornamenter och bilder. Vid en dödskalle har man aaxbragt tvenne höfiben i form af vingar, i en af dessa nischer har man rest ev thron af benknotor, två små barnskeletter) sväf) Barn af slägten Barbarina, som i denna kyrka har sin familjegraf.