Aftonbladet – 14 november 1842, sida 2

———EEEEEEEEE——RREEEEE——E— —LLLLLLLL —— a LNC—rEE etuhovr följaktligen ett hastigt utfall. Han Kade imedlertid missräknat sig på vaksamheten hos den man, med hvilken han kämpade, ty med en ovintad färdighet, återtog antagonistens värja sin riktning, mötte hovom under ögat och sprang af mot kindbenet. Men som:M:r Wortex lagt hela sin kraft på denna stöt, sleg fästet af det brutna vapnet så häftigt i Charles hufvud, att han störtade omkull, i samma ögonblick som hans egen värja sårade motståndarens axel. M:r Wortex tycktes sinnad att anfalla Charles med den del af värjan som ännu satt qvar vid fästet; men hans sekundant stötte honom tillbaka, fordrande att han skulle skynda till värdshuset, och efter att hafva skickat hjelp lemna stället utan dröjsmål., M:r Wortex drog sig långsamt från scenen, med oförminskad bitterhet och vrede ännu i bjertat: medan bans ädlare fiende låg blödande på marken af ett sår, som hans eget ädelmod förvärfvat honom. Sedan Charles-försäkrat M:r Wortexs sekundant, att hans sår icke var af farlig beskaffenhet, begärde ban litet vatten; sekundanten tog sin jagtflaska och gick att söka det, och imedlertid lemnades vår hjelte allena. Han hade icke många minuter legat så, då han kände en sakta tryckning på sin hand — så lätt — så öm — så olik en mans vidrörande, att han ängsligt vände sitt ansigte att ntröna från hvem den kom; hav såg Rosa knäböjande vid bans sida. Hon: gre! icke — hon talade icke; hennes ansigte var blekt, men -man såg der intet annat lifstecien. än det de tårlösa ögonen förrådde. , 0, Miss Newardine, är det möjligt att ni vigat er hit?a var Charles svagt uttalade fråga,