Aftonbladet – 14 november 1842, sida 1

DEN SVARTA NÄLEN. (Från Engelskan.) (Slut från Lördagsbl.) Det var midnatt, innan familjen gått till hvila Rosa egde intet tillfälle att tala till Cbarle och hon drog sig undan till sitt rum, tvifve sam och oviss om, huru saken blifvit upj gjord. Det hade varit tyst i buset en go stund, innan Charles smög sig till dörren af s: len, hvars väggar voro behängda med svärd : alla slag och dimensioner, från den långa pan pen till den modernare sabeln; och sedan hsa utvalt tvenne små värjor af lika dimensioi ämnade han begifva sig på väg till den u satta mötesplatsen. Han nalkades salsdörren och sedan ban tyst fråndragit reglarne, vär de han sig om, för att söka någon plats, de han kunde ställa ljuset ifrån sig. I detta ögon blick blef han, till sin förvåning, varse Ros som från den andra ändan af salen uppmärl samt följde hans rörelser. Det starka sken från lampan, som hon höll i banden, föll j hennes nu bleka, uttrycksfulla ansigtsdrag, hvi kas hvithet ännu mer upphöjdes af det lång svarta håret, som i all sin naturliga, fr:a sköj het nedföll obebindradt på ömse sidor on kring de väl formade axlarne och nådd djupt ned till fållen af den lätt åtsittande, sn hvita roben. Då han dröjde förvånad, nalkad hon, och, liggande sin hand på fästet af vä jorna, som han höll under armen, sade bo med en öfvernaturlig själsnärvare, ehuru i hv skande ton: